Addiction
Publicerat 2013-06-07 08:10:13 i
Träning
Fick dessa av min fina fina kompis och granne Sanna.
Kan.inte.sluta.äta!!! Älskar Holistics produkter, och dessa är out of this world! Förvisso socker i, men ändå bättre än annat godis...
Morgonspinn har guld i mund!
Publicerat 2013-05-16 14:28:02 i
Träning
Öppnade gymmet i morse, ganska trött som alltid när jag ska upp så tidigt. (vi öppnar 06.15 så jag måste upp vid 05 för att hinna ut med Aia innan.) Hasade runt och satte på datorerna i repan innan jag skulle ner och köra spinningen, då en av deltagarna kom in. När han såg mig utbrast han leende: "Jaha, då blir det tuffa spinningpasset idag då!"
Då vaknade jag självklart till! Man måste ju leva upp till sitt rykte. ;)
Jag körde fullständigt slut på både dem och mig själv under 45 minuter! Det var alldeles fantastiskt bra stämning i salen, alla gjorde sitt yttersta och morgonsolen fyllde oss med kärlek.
Det finns nog inget bättre sätt att starta dagen på än med träning!
Efter passet gjorde jag kroppsmätning för att se hur stor skillnad tanitavågen visar om man väger sig efter träningspass.
Ganska markant skillnad, men jag måste ha tappat en del fett under denna första "riktiga" dietvecka! Kul att se. :)
Reflektioner kring diet, träning och kroppsideal.
Publicerat 2013-05-03 12:30:00 i
Allmänt
Idag mätte min fettprocent 19,9.
Visserligen efter tre klasser och på fastande mage, men att ändå se dom siffrorna gladde mig.
Sen började jag fundera över varför jag blev så glad.
En sund fettprocent hos tjejer ligger mellan 20-30, vilket innebär att jag aldrig varit i någon riskzon för övervikt.
Under 19 är inte bra, vi kvinnor ska ha mer fett än så. Naturen har gett oss fettdepåer kring bröst, rumpa, mage, lår och höfter med mera, för att kunna ge extra energi åt fostret då vi blir gravida.
I Fitnessvärlden kan dock tjejer ligga ända nere på 14-16 %. Men man måste komma ihåg att de som tävlar i fitness absolut inte håller den formen året om.
Ofta rubbas hormonbalansen när man ligger så lågt, vilket gör att man exempelvis slutar få mens och kanske inte mår så bra. (Jag vill bara tillägga att jag inte talar av egen erfarenhet här och inte heller har några intentioner att tävla som det ser ut nu heller, men alla som har träffat en tävlande på diet vet att den personen inte är någon direkt solstråle.)
Ärligt talat är det ibland jobbigt att arbeta med det jag gör.
Det finns en outtalad förväntan, både från själva branschen och från kunder, på att tränare ska vara i toppform. Det är otroligt svårt att alltid vara det, och inte sunt heller. Jag brukar kunna avskärma mig från de estetiska idealen ganska bra, och fokusera på att helt enkelt orka köra mina klasser rent fysiskt. Det är det viktigaste och en stor anledning till att jag tränar överhuvudtaget.
Men jag vet att jag ständigt har blickarna på mig när jag går genom gymmet.
Jag kan erkänna att jag ofta tränar för mycket för vad som är nyttigt. Men det är mitt jobb. jag rekommenderar dock ingen av mina kunder att träna så mycket som jag gör. Ändå får jag ibland höra negativa kommentarer kring mitt utseende. Det gör mig så jävla förbannad!
Dagens skönhetsideal har litegrann förflyttats från att man ska vara så smal som möjligt, till att man ska vara så smal som möjligt och ha muskler.
Tidigare har jag skrivit ett inlägg om hur bra detta är, men jag måste nog ta tillbaka en del av de orden, för i verkligheten skapar detta lika mycket press som de andra idealen. Unga människor (vilket det finns många av på gymmet där jag jobbar) kanske inte alltid förstår hur mycket det skulle kosta kroppen att ständigt vara "rippad". De tror att om man tränar mycket så är man supertonad, punkt slut.
Man får inte glömma att vi ska träna för att må bra och utveckla styrka, uthållighet, rörlighet och spänst. Vi ska äta så att vi orkar träna, jobba/plugga, vara pigga och lyckliga. Och ibland för att det är gott.
Det må låta klyschigt, men de utseendemässiga fördelarna borde väl vara något som "kommer på köpet", som ett plus i kanten?
Gällande fastan mår jag bra av den. Riktigt bra till och med!
Har fortfarande inte riktigt hållt mig till nyttigheter under ätfönstrena, och har haft en "fuskdag" en gång i veckan då jag dragit ut på fönstret. Så inga banbrytande resultat, vilket inte stör mig nämnvärt heller.
Är ledig hela helgen och tänker köra ätarhelg, sen ger jag ett nytt försök att självdisciplinera mig på måndag. Skära ner på alkohol, socker och andra snabba kolisar, laktos, e-ämnen och gluten. Fortsätta äta som en häst, men äta sånt som är bra. Ja, för att jag vill vara i bra form till sommaren. Men framförallt för att jag vill må bra!
Love the skin you´re in!
Box jumps (Varning! Starka bilder!)
Publicerat 2013-05-02 08:35:00 i
Träning
Efter att ha varit tvungen att vila alldeles för länge är jag nu tillbaks igen. Toppade därför spinningklassen i morse med egen träning och körde ett mix-pass:
* Hästsparkar i gluteusmaskin
* Höftlyft på pilatesboll (varvat med:)
* Box jumps
* Body row i junglegym (varvat med:)
* Kettlebell-swing
* Axelpress på pilatesboll (varvat med:)
* Box jumps
Japp. Box jumps var det.. Bestämde mig för att köra alla på högsta lådan. Sista setet snubblade jag till och slog i smalbenet. Tänkte: "Fan! Nu får jag ett blåmärke!" Och fortsatte, glad i hågen med de sista repsen.
Sen tittade jag på lådan och såg en skinnflik sitta fast på den. Såååå äckligt!! Men det värsta var när jag kollade på benet. Så jääävla grisigt sår, haha!
Lyx-ruffie på Flex
Publicerat 2013-04-29 11:00:00 i
Träning
I helgen hade vi öppet hus på jobbet. Massa roliga grejer som hände, gladiatorer som hälsade på och sånt. Och tårta.
Men bäst av allt var att vi fick celebert besök av Musse som körde ett ruffie-pass.
Grymt roligt att han kom, ännu bättre att vi var ojämna par så jag fick köra med honom. Han bollade över ett par övningar till mig att instruera också, så vi höll klassen lite tillsammans.
Tyvärr gjorde sig min skada i revbenet brutalt påmind typ halvvägs in i passet, så jag kunde inte slutföra det. Gör helt galet ont, varje gång jag andas knakar det i bröstet. Har tid hos världens finaste sjukgymnast Carin, får se vad hon säger. Men det var ändå värt det! ;)
Responsen bland våra medlemmar var såklart galet positiv. Alla som kör ruffie blir ju lite frälsta av känslan man får efter passet.
Det var ett litet gäng som körde, men flera som kollade in och var nyfikna. Ett par har frågat om det efter också. Jag håller på att marknadsföra mitt första pass på Flex för fullt, så förhoppningsvis vågar folk sig dit då. Skarpnäck behöver definitivt lite ruffie-kärlek!
Mitt pass hålls den 17/5 kl. 17.30. Det är en smygpremiär som vi håller som en "Freaky Friday" då vi brukar ha olika dansklasser i vanliga fall. Vill du komma är du varmt välkommen, hör av dig till mig i så fall så bokar jag in dig!
En bild säger mer än tusen ord...
Publicerat 2013-04-27 23:13:12 i
Träning
Nu kör vi!! OSU!
Crossfit!
Publicerat 2013-04-19 20:22:54 i
Träning
Kom just hem från ert grymt crossfit-pass med Elin, som är en riktigt cross-eldsjäl och instruktör.
Jag har provat denna träningsform ett par gånger tidigare och gillat den (det är ju träning, haha) men inte blivit frälst heller.
Men nu fick jag alltså ett VIP-pass med energiknippet Elin, och jag kan säga att hon fick X-fit att växa i mina ögon!
Jag kommer inte ihåg alla coola begrepp men uppvärmningen bestod av situps och box jumps.
Sen körde vi en skön mix av frivändningar, marklyft, burpees och hopprep.
Riktigt kul, precis sådär lagom jobbigt (ni vet när man precis INTE spyr fastän man tror att man ska göra det, haha!) bra pulshöjning och framförallt kul att prova nya upplägg.
Vi bestämde oss för att ses en gång i veckan och köra tillsammans, och turas om att lägga upp passen.
Gissa vad det blir nästa gång..?
Juste, ruffie! Haha!
Nu ska jag äta lite kvarg innan matfönstret bommar igen!
Trevlig helg godingar!
Uppdatering Periodisk fasta
Publicerat 2013-04-18 22:58:00 i
Mat
Jag är ledsen att jag varit så dålig på att uppdatera angående fastan!
Livet har kommit emellan och jag har ärligt talat haft en ganska tuff period (inte pga fastan, utan annat skit) men nu är jag back on track och jag kan säga att det inte funnits så mycket att rapportera om annat än det jag nu ska sammanfatta:
Det har fallit sig så att jag haft mina ätfönster mellan ca. 13.00-21.00.
Jag har inte direkt tänkt på vad jag ätit under dessa tider, förutom att jag varit noga med att få i mig både protein och bra fett. (Har inte heller medvetet uteslutit kolhydrater eller nåt sånt, utan käkat som vanligt.)
Jag har druckit mer vatten än vanligt, vilket jag tror är superbra, inte minst eftersom jag har väldigt lågt blodtryck. Jag har fått bättre hy under fastan, vet inte om det kan bero på detta. Jag har dock druckit mer kaffe än vanligt också, vilket ju är ett minus.
Första veckan var jobbig! Jag var hungrig (såklart), det var tungt att köra klasser på fastande mage, jag frös mycket och blev väldigt sötsugen när jag visste att matfönstret snart skulle öppna, vilket resulterade i att jag åt ganska mycket skit under tiden det var öppet.
Ingen direkt koll på maten när jag väl åt med andra ord, men jag höll fastetimmarna ialf! :)
Jag började på de här måtten: (20130401)
Vikt: 63, 4 kg
Fett: 22,1 %
Vätskenivå: 58, 6 %
Fettfri massa: 46, 9 kg
Efter en vecka vägde jag 62, 8 kg och hade faktiskt gått upp i fett (22, 8 %) och ner i muskler (46, 1 kg), vilket gjorde mig besviken. (Men man ska också komma ihåg att de här mätningarna inte alls är exakta, så egentligen är det inte så stor skillnad. Jag kan skifta upp till två kg i vikt från dag till dag, och när jag gjorde fettmätning på Gymnastik och Idrottshögskolan visade den tanitavågen lägre än vad vår på Flex gör.)
Jag bestämde mig för att bara ge det en vecka till, men efter två veckor hade det vänt igen. Hungerskänslorna på förmiddagen var verkligen inte lika brutala, de försvann lätt med BCAA. Midjemåttet hade minskat med 3 cm och jag mätte 21, 5 i fettprocent och 46 kg fettfri massa. Vikt 62, 2. Så jag bestämde mig för att ändå köra i en månad.
Denna vecka har jag mått riktigt bra fysiskt! Har känt mig pigg, svettats som en gris under träningspasssen och ändå orkat mycket.
Idag kände jag att något hänt så jag kunde inte låta bli att mäta mig (senaste mätningen var i måndags) och då visade vågen:
Vikt: 62, 1 kg
Fett: 20, 3
Vätskenivå: 60, 1 %
Fettfri massa: 47 kg
Jag kommer att fortsätta månaden ut, sen utvärdera huruvida jag ska fortsätta med fastan och skärpa till mig med maten också under ätfönstret, eller om jag ska sluta fasta och köra samma diet som förra året i stället. Men just nu känns det som att fördelarna överväger!
Måste ju förstås ändå nämna nackdelarna:
- Det är ju fortfarande jobbigt att gå hungrig på förmiddagarna. Det är jobbigt att hålla styrkeklasser eller core på fastande mage. (Spinningklasserna funkar dock bra!)
- Jag saknar mina älskade frukostar
- Jag får blodtrycksfall ganska ofta under fastetimmarna, vilket såklart är jobbigt.
- Som jag nämnde, jag dricker mer kaffe och även mer "förbrännings-drycker" som Boost eller Celsius, vilket jag inte alls gillar då såna drycker innehåller extremt mycket konstiga ämnen som stressar kroppen. Ska börja dricka bubbelvatten i stället!
- När man fuskar går man ganska snabbt upp det man tappat
Tyvärr har ju min mobil blivit stulen, så de före-bilderna jag tog innan jag började är försvunna. Men jag ska börja fota igen!
Vill du ha mer info om Periodisk fasta så gå in på www.leangains.com
Kärlek till er!
I MADE IT (CxWorx)
Publicerat 2013-03-16 23:11:00 i
Allmänt
Jag ska berätta något som jag har velat dela med mig av ett tag, men som har känts väldigt jobbigt.
Det handlar om personlig utveckling, förluster, bakslag och slutligen; segrar.
Det handlar om min lilla resa med CxWorx.
Berättelsen börjar tidigt under de första månaderna av 2012.
Jag hade jobbat på Flex sen oktober och sedan dess längtat efter att få börja utbilda mig och hålla klasser. När jag genom att stå i repan dagarna i ända märkte att det verkade saknas instruktörer i CxWorx, bestämde jag mig för att klippa varenda klass jag bara kunde.
Jag lärde mig koreografin utantill, bombade min favoritinstruktör med frågor och bad om tips.
Samtidigt började jag bearbeta vår dåvarande platschef, och tjatade om att hon skulle boka in mig på utbildningen.
Hon tittade lite oroligt på mig och sa:
Är du säker på att du klarar det? Det är en tuff klass, och de är väldigt hårda med tekniken. Det blir en svår första klass.
Snart började jag höra andra omkring mig säga samma sak.
Det fick ju såklart mig att vilja bevisa ännu mer att jag kunde göra det.
Jag har i hela mitt liv haft turen att klara av vad jag än vill om jag bara är motiverad och verkligen bestämmer mig för det.
När hon tillslut gav med sig och bokade in mig på utbildningen var jag lyrisk.
Såhär i efterhand kan jag inte låta bli att le lite åt hur stor grej jag gjorde av det här. Men jag är en otålig och aningen dramatisk själ, och ville verkligen utvecklas!
Utbildningen (som jag faktiskt började blogga om här under tiden, men aldrig riktigt berättade klart om) var helt galen. Två dagar fyllda med nya intryck och träning, träning, träning. Tror vi nötte passet omkring åtta gånger på två dagar.
Jag gjorde mitt yttersta hela tiden, men kände ungefär halvvägs för första gången i mitt liv att det inte riktigt räckte.
När vi sen skulle utvärderas i slutet av sista dagen blev jag "underkänd".
Jag var helt knäckt. Kunde inte hålla tårarna tillbaka, trots att det var fullt av okända människor kring mig. Jag var så besviken på mig själv, på utbildningen, på allt. Helt slut i kroppen och psyket och så otroligt chockad över att jag inte klarat det trots min stora ansträngning. Jag var för svag och orkade inte hålla tekniken ordentligt i de svåraste låtarna, och behövde därför träna upp mig, filma dessa låtar, skicka in dem och få dem godkända för att få börja hålla klasser.
Jag ringde min fantastiska pappa och livscoach och grät floder. Han tröstade mig med massa uppmuntrade ord, och sa att det kunde vara nyttigt för mig att inte ha klarat något på första försöket, jag har ju faktiskt haft det ganska lätt i livet och inte behövt kämpa så mycket för att uppnå de saker jag vill.
Väl tillbaks på jobbet bröt jag ihop för tredje gången och skämdes så jävla mycket över att jag inte klarat det, när de hade vågat satsa på att utbilda mig.
Och här kommer den stora anledningen till att jag berättar allt det här.
Om någon hade sagt till mig vid det här läget att ungefär 30 procent blir godkända på första försöket, eller att flera av de instruktörer som var verksamma på vår anläggning och som jag såg upp till inte heller hade klarat det på en gång, hade det känts så mycket lättare.
Det finns tyvärr en elitism i min bransch, där folk inte vågar erkänna sina brister. Det är säkert en effekt av att vi behöver vara en förebild för de som går på passen, men samtidigt blir det konstigt när man som oerfaren instruktör får känslan av att alla andra är så himla mycket bättre och typ är födda med instruktörs-skills och den fysiska kapacitet och kroppskännedom det faktiskt krävs att hålla klass.
Någonstans måste det finnas rum för att vara mänsklig och göra fel i början.
Hur som helst fortsatte jag träna träna träna, skickade in filmen och fick den godkänd. Jag var euforisk.
Det dröjde dock länge innan jag fick börja hålla några egna klasser. I ärlighetens namn skavde det lite i mig, för jag behövde filma licensvideon, och jag uppfattade det dessutom som att jag inte var "värdig" att ha klassen trots att jag ju nu fått ok från Les Mills.
Faktum är att jag tror inte jag höll en enda klass med den koreografi jag gick utbildningen på. Jag teamade en gång, men ingen egen klass. (Det släpps en ny koregrafi var tredje månad.)
När nästa koregrafi kom (i somras) nötte jag på egen hand in den. Så småningom gick vår platschef på mammaledighet, och när Jennifer (älskade Jennifer!) gick in som platschef fick jag äntligen börja köra klassen på riktigt. Hon hjälpte till att boosta mig otroligt mycket i det här, trodde på mig och kastade mig in i det när jag tvivlade på mig själv, så att jag var tvungen att genomföra klassen trots att jag egentligen inte vågade. Dessutom gick jag min grundutbildning i anatomi och fysiologi och styrketränarutbildningen (två första delarna av PT-utbildningen) men mycket goda resultat och positiv feedback, här godkänd på en gång. (Ursäkta skrytet, men ni förstår nog varför.)
Med stort självförtroende skickade jag in min licensfilm. (En film på hela klassen med deltagare där allt måste vara korrekt - koreografi, teknik och coachning.)
Sen kom bakslag nummer två.
Fail.
Min teknik (styrka) var fortfarande inte tillräcklig.
I samband med det här kom en ny koregrafi som jag verkligen hade svårt för.
Det blev för mycket och jag slutade i princip att hålla klasser.
Vid det här laget var jag mer arg än ledsen och tyckte att kraven var för höga.
Nästa koregrafi som kom (CxWorx9) var dock perfekt i mina ögon.
Jag bestämde mig för att "nu jävlar sätter jag det här en gång för alla!" filmade och skickade in, BAM!
Tredje bakslaget.
Tekniken var perfekt den här gången. Fick till och med plus i kanten för den. Men koreografin satt inte.
Jag valde att skratta åt eländet den här gången. Faktum var att de hade rätt, jag hade blivit för ivrig och skickat in lite för snabbt. Jag fortsatte filma varenda klass jag höll. Vid det här laget hade jag tre egna fasta Cx-klasser i veckan och vikade ständigt på andra förutom dessa, så min mobil var konstant fullproppad med filmer på mig själv flängandes med gummiband och viktplattor.
Ingen var bra nog i mina ögon.
Jag hade två chanser kvar att bli godkänd och få licensen, annars skulle jag vara tvungen att gå om hela utbildningen.
Till slut nådde jag deadline. Satt och bläddrade bland mina tusen filmer, och valde ut den som ändå kändes mest ok.
Snabbt svar från Les Mills denna gång.
Fel på uppladdningen.
Hahah!
Jag skickade in en ny film, tittade igenom den typ fem gånger innan och hittade såklart en massa fel, men hade inget annat val än att skicka in ändå.
Under tiden jag väntade på svar för den här filmen var det någon som sa att man inte alls har fem chanser på sig innan man måste gå om utbildningen, utan bara tre!
Vet fortfarande inte om det stämmer, men detta skulle alltså innebära att om jag blev failad igen skulle jag inte få hålla klassen mer
TUR då att jag fick svar idag och ÄNTLIGEN blev fucking godkänd!!
I omdömet står bland annat:
"Du har en bra kontakt med gruppen och det gör dem motiverade.
Du ger bra initial (grundläggande) och follow up (uppföljande) cues och det ger kunderna en säker och effektiv träning.
Du är stark och har en fin hållning genom hela passet. Din uthållighet är bra och du är en förebild för dina deltagare."
Att få höra att jag är stark och har bra hållning betyder extra mycket just eftersom det var styrkan jag tappade på i början. Och min hållning har alltid varit lite av ett komplex, då den innan jag började träna var för jävlig. Framroterade axlar och så kallad "sway back" som fick mig att se ut som en hösäck och verkade väga typ fem kilo mer än jag gjorde.
Uppenbarligen har allt mitt slit, alla timmar framför den där förbannade spegeln i gruppträningssalen med nitiskt slipande på vinklar och linjer, alla långpromenader med låtar som jag egentligen inte tycker är så jättebra i hörlurarna och det eviga räknandet av åttor, gett resultat. Därför kan jag verkligen känna att det min pappa sa var sant; jag har definitivt lärt mig något av allt det här. Nu står jag bättre garderad inför nästa motgång, för såna kommer alltid. Men framförallt känns det sjukt mycket bättre att få den här licensen nu när jag vet hur mycket arbete som ligger bakom. Hade jag bara glidit igenom det här hade jag inte burit den med samma stolthet. Nu vet jag att jag verkligen krigat för den, som den warrior princess jag är. ;)
Today's gonna be a good day!
Publicerat 2013-03-14 07:38:20 i
Träning
Den senaste tiden har jag som sagt hållit galet många pass. Därför var jag inte supertaggad på att gå upp 05 för att ta ut Aia och köra 45 minuters morgonspinning klockan 06.30 idag.
Men när jag tog promenaden vaknade jag sakta till liv i takt med yogamusikens plingande i lurarna. Luften var iskall, men solen började titta fram redan vid 06.
Och under själva passet fylldes jag av energi som jag fullkomligt sprutade ut över deltagarna, som verkligen gav ALLT hela vägen fram! Det var som en domino-effekt som sen studsade tillbaks och gav mig ÄNNU mer go.
Jag tror att det som verkligen gjorde att jag taggade igång var att jag kände en så stark kontakt med mig själv. Jag körde på bra, pressade mig själv, men framför allt var jag liksom ingen annan så som jag kan bli ibland om jag måste för att jag är trött eller liknande. Ni vet, man sätter på sig en mask för att orka.
Men idag är jag Matilda the warriorprincess ut i fingertopparna, och jag tänker fortsätta spruta energi och positiva känslor över alla jag möter.
Today I will do what others won't, so tomorrow I can do what others can't!
PUSS!
Rygg!
Publicerat 2013-03-12 23:10:01 i
Träning
Idag körde jag första helt egna styrkepasset på riktigt, riktigt länge! Förra veckan innehöll 8 timmars klasser på fem arbetsdagar, så det fanns inte riktigt tid för egen träning där. Och det har sett ungefär likadant ut ett bra tag nu.
Därför var det alldeles alldeles underbart att få slippa grupptränings-hetsig housemusik och i stället koppla in tunga beats i hörlurarna, gå in i mig själv och bara kötta. (Älskar att köra pass, men ibland blir det faktiskt för mycket av det goda.)
Har kört så mycket funktionell träning på sistone att jag nästan glömt hur skönt det är att köra ren styrka.
Metodiska rörelser, upp och ner, fram och tillbaks. Full närvaro i den egna kroppen, i andetagen, muskelfibrerna som bränner... Som meditation.
Jag körde rätt många set på medelvikt, vågade inte direkt maxa efter att varit borta från skrotet så länge, men kände samtidigt att jag hade riktigt bra tryck i ryggen, så laddade på med tunga övningar:
* Chins (i powerstation, toppade på -30 kg = halvvägs till riktiga chins, haha! Men gjorde en sexa på den vikten i alla fall.)
* Latsdrag (körde lätt för att pressa ut det sista efter chinsen - topp på 45 kg bara)
* Marklyft (också ganska lätt, då jag ville jobba med tekniken. Toppade på 70 kg*6)
* Hantelrodd (Topp 17,5 kg*8)
* Ryggdrag (hmm, tror inte övningen heter så dock) i cablecross (Topp 25 kg*6)
Avslutade med Tabatha-intervaller på löpbandet. De var tunga, tror helgens bus satt i lite fortfarande. Men vad gör det när man har två spinningpass att köra i morgon?! ;)
Förutom dem har jag inga klasser, så det blir förhoppningsvis lite egen styrka i morgon också. Behöver dock öva in nya Cx-releasen, så kanske blir det ännu mer core. Börjar bli en aning fed up på just det om jag ska vara ärlig. Det har blivit CxWorx-klasser nästan varje dag den senaste tiden. Men den nya koreografin är ganska rolig, så får trösta mig med det. :)
The ruff love of my life
Jag lovade ju att uppdatera om ruffie-workshopen!
Kanske har jag dröjt så länge för att jag behövde smälta alla intryck lite...
För när jag kom in på Worldclass Nybroplan den där lördagsmorgonen, (sen som alltid) och emottogs med öppna armar från första stund... Så var det som att hitta hem i denna skeva värld av träningshysteri.
Både Usama, Danyal, Veronica och Musse är fantastiskt varma människor med mycket kärlek och en avslappnad och vettig syn på träning.
Danyal mötte mig i repan, och lånade ut ett lås eftersom slarvmaja inte hade med sig eget. Han bjöd på ett stort leende och var inte ett dugg förebrående för att jag kom i sista minuten.
Under helgen gick vi igenom grunduppsättningen av alla ruffie-övningar, körde igenom passet och fick lyssna till alla fina tankar bakom träningsformen.
Ruffie är sprunget ur kampsport, men har anpassats så att även den utan förkunskap ska kunna köra.
Passen är uppbyggda i fem block (första är uppvärmning).
Momenten är par-, kamp- och fysövningar, och just kroppskontakten är en väsentlig del i ruffie.
Vi behöver närhet från andra människor, och det spelar inte så stor roll vilken typ av närhet det är. Att kampa mot någon gör att vi dessutom får utlopp för de aggressioner som finns i oss från barnsben, men som vi tidigt får lära oss att trycka ner.
Jag älskar närhet till andra människor, skulle gärna klänga på mina vänner hela dagarna om de inte hade upplevt mig som smått påträngande i så fall. Jag känner ganska ofta av hur andra människor mår, och när jag märker att någon är låg i sin energi vill jag bara krama, klappa och trösta. När någon är full av kärlek och hög i sin energi vill jag slänga mig runt halsen på den personen och pussas och bara mysa i allt det positiva som den personen utstrålar.
En del människor har dock svårt att förstå att jag inte menar något sexuellt med detta.
Men i ruffie är det varken sexuellt eller konstigt att klänga på varandra. Bara precis så naturligt som det borde vara med kroppskontakt, eftersom vi människor är väldigt sociala varelser.
Dessutom är träningen funktionell, tuff och mångsidig, och tekniken bygger på enkla tumregler, som att hålla en bra bålstabilitet, rak rygg, blicken upp och liknande.
Det gör att instruktionerna kring passet blir avslappnade, enkla och avskalade, till skillnad från många andra pass där man öser ur sig milslånga haranger om hur övningarna ska genomföras.
Som ruffie-instruktör ska man vara ödmjuk, kärleksfull och prestigelös, inte "showa" en massa. Inte pressa folk på ett nedlåtande sätt, utan peppa dem genom uppmuntran och positiv feedback.
För mig kommer allt det här naturligt, vilket jag också fick höra flera gånger under helgen. Jag vågar tro att utbildarna gillade mig lika mycket som jag gillade dem. Jag brukar alltid säga att man blir bra på det man tycker om.
Ett centralt begrepp inom ruffie (liksom i annan kampsport) är det japanska uttrycket OSU. Det står för Respekt, Uppskattning och Tålamod, och är för mig förenligt med det mesta i livet. Ett ord jag kommer bära med mig i hjärtat framöver.
Jag bondade också med en av de andra deltagarna på workshopen, så vi sågs förra veckan och filmade licensvideon tillsammans. Det var riktigt kul, och Jörgen som han heter är fotograf och kommer säkert klippa ihop en riktigt grym film.
Skulle kunna prata om det här i evigheter, men jag lär definitivt återkomma till ämnet längre fram, så to be continued! :)
Kärlek och ruffiekramar, lova att ni kommer och provar mina pass sen!
Fett glad tjej!
Vad gör man när träningspartnern dissar?
Publicerat 2013-02-27 16:21:11 i
Träning
...Tjurar för att man verkligen sett fram emot att köra med just den personen?
Nej.
Man sätter på sina nya träningsbrallor, sticker till gymmet, och slänger ihop en kickass jävla cirkel med alla favvoövningar!
Det är i alla fall så en krigarprinsessa rullar.
När jag kom bort till Flääx möttes jag av min chef som kommit hem från sin utlandsresa. Det första han sa när han såg mig var: "Energi!!"
Hur boostad blir man inte av det?
Jag flög på honom med en välkommen hem-kram, och med det ordet som inspiration och Dizzee Rascals "Scream" som soundtrack svettades jag sen fram:
Knäböj 20*15, 50*15, 70*
Burpees 15*4
Marklyft 20*15, 50*10, 70*5, 50*10
Box jump 15*4
Thrusters 10*15*3,12*15
Pushup deluxe 5+10 "masken", 7+8 "masken", 10+5 "masken", 5+10 "masken"
Frivändning med overhead-lunges 20*20*3
Final:
Boxning 30 raka, 30 krokar*3 set
David kom och passade sista böjen, och bjöd även på världens kanske grymmaste komplimang:
"Du ser ut som någon i en Fitness-reklam, typ Better Bodies vårkollektion!"
Även om det nog var mina fierce byxor som gjorde det, blev jag sjukt glad!
Nu har i alla fall jag satt en bra ribba för min onsdag.
Hoppas ni också har en alldeles fantastisk dag!
All kärlek!
Ruffie-workshop
Publicerat 2013-02-09 13:32:45 i
Träning
Kommer berätta mer sen, mens lägger ett snabbinlägg med mitt lyriska, svettiga ansikte. Vi har precis kört igenom passet och jag är full av kärlek och förväntan!
Boxning, ben, ruffie, ridning...
Publicerat 2013-01-27 23:08:00 i
Allmänt
Jag har haft två riktigt grymma träningsdagar denna vecka!
Det ena var i torsdags, min B-dag. Då körde jag boxning och ben med David, och det var första gången på lääänge som jag köttade ben i gymmet.
Eller köttade och köttade, tog det lugnt och jobbade tekniskt efter Rosemaries uppfodran, men körde massa böj och utfall, och det var alldeles alldeles underbart att vara tillbaks i squat racken igen. Som att komma hem till sin egna säng efter att ha varit bortrest en tid, haha!
Boxningen var precis lika rolig som förra veckan, så jag tjatade lite på David om att börja köra två gånger i veckan i stället. Jag har lång väg kvar med tekniken, jobbade mycket med krokarna och avståndet.
En ännu bättre dag var min R-dag i lördags. Då körde jag äntligen mitt första ruffie-pass, vilket jag har trånat efter i typ ett år. Sen jag först hörde om ruffie training har jag vetat att detta är något för mig, och jag kunde inte haft mer rätt.
Alla de komponenter som enligt mig bör finnas i ett bra träningspplägg var där!
Fantastiskt effektiv träning, massa kroppskontakt, funktionellt, helknäpp musik, korta intervaller och inte en massa tjafs och överdriven hurtighet i själva upplägget.
Jag har i mitt arbete för Svenska Boxningsförbundet och genom pojkvänner som kört kampsport fått uppfattningen om att kampsportsvärlden genomsyras av en väldigt schysst stämning. Righteous och rak, liksom. Och den stämningen fanns verkligen i ruffie-passet!
All fysisk kontakt och peppen i att jobba med parövningar gjorde att jag svävade runt i världens lyckorus efteråt.
Jag är minst sagt frälst, och ska definitivt utbilda mig till instruktör.
Fram tills workshopen är i början av februari ska jag försöka få chansen att plocka fler pass, och även köra om passet från i går på egen hand. Kan inte vänta!!
Efter ruffien åkte jag och min instruktörskollega Mirva ut till hennes vackra häst Cosmus.
Jag var sjukt taggad inför ridningen också. Och det var verkligen superkul att få sitta på hästryggen igen efter alla dessa år.
Men ärligt talat blev jag lite besviken på mig själv, för jag var mycket mycket mer ringrostig än jag trott. Det kändes rentav läskigt att galoppera i början, och jag hade svårt att känna in hästen.
Jag tror det framförallt berodde på att det helt enkelt var så länge sen. Men också att det är rätt stor skillnad på en enormt stor och meriterad hopphäst, och trötta ridskoleponnys.
Efter ett tag kom jag dock in lite i mitt gamla flow, men tyvärr började Cosmus bli trött av att springa i djupsnö så vi fick runda av där.
När jag skrittade ner honom strömmade dagens andra lyckorus genom kroppen. Det var av en mer stillsam karaktär än det första, och jag insåg att en ridtur i skogen är ett riktigt bra sätt att njuta av nuet på. Som meditation...
Jag hoppas få chans att rida fler gånger framöver. Skulle verkligen vilja få tillbaks mina gamla skills och bygga på dem. Sen älskar jag ju all kontakt med djur, och framförallt i kombination med träning!
På lördagskvällen var jag på en rolig och galen hemmafest, så söndagen har spenderats på en ganska stillsam frekvens. Har firat min systers födelsedag, och,som alltid hemma hos mamma, ätit sjukt mycket. Dessutom har jag pussat massor på min brorson Alfred. Jag hittar inte ord som kan beskriva den kärlek jag kände för honom idag. Vi bondade mer idag än vi någonsin gjort tidigare. Jag höll honom och han var lite ängslig och gnällig, så jag gick undan från alla människor och sjöng Marley-låtar med min (som den av någon anledning blir nu och då) hesa stämma, och då kände jag hur lugnet la sig i hela hans lilla kropp. Han tystnade och la sitt minihuvud mot mitt hjärta, och vi nästan smälte ihop till ett och jag kunde bara inte sluta snufsa på hans sammetslena hjässa. Finns det någon mer fantastisk doft än bebisdoft?
Den här helgen kommer jag att spara på en alldeles speciell plats i mitt hjärtas minnesarkiv. Jag är så tacksam över den, och den har byggt förväntningar och ideer inför kommande veckor.
Nu sitter jag och planerar det sista inför morgondagens PT. Självklart får min kund prova på lite ruffie-övningar! ;) Jag ska också vikariera på Senior-cirkeln förutom mina egna två pass och har en riktigt lång dag, så nu ska jag jobba på för det är verkligen dags att sova.
All kärlek!
Box!
Publicerat 2013-01-17 23:03:15 i
Träning
Idag körde jag och min fina fina vän David ett boxpass.
Jag har, som jag tidigare skrivit om, alltid haft en thing för kampsport, och anat att det egentligen är precis min grej. Körde lite boxning ett tag, men fick för mycket annat att göra för att fortsätta, vilket jag sörjt sen dess.
Så TUR att man har en gammal boxare/tränare som vän!
Som om det inte vore nog är han dessutom en riktigt smickrare, och eftersom jag ääälskar att bli struken medhårs blev alla komplimanger och peppande som en extra grädde på moset.
Vi jobbade mest med jabbar och raka slag, både på säck och mitsar. (Körde en hel del armhävningar också för att bryta av lite.) Men huvudfokus låg på fotarbetet, vilket jag tydligen fick till rätt bra om man ska tro David. :)
Riktigt roligt pass, och en skön start på mitt nya prova-på-mission!
Vi kommer fortsätta köra i alla fall en gång i veckan, och David kommer förmodligen börja köra som instruktör hos oss också, så ni som tränar på Flex och läser det här måste definitivt boka in torsdagskvällarna framöver!! Fantastiskt rolig och mångsidig träning!
Pass nummer två idag blev ett Cx-vick. Det gick riktigt bra, för första gången på länge slapp jag några som helst blodtrycksfall, tekniken krånglade för en gångs skull inte och jag satte koreografin klockrent. Jag var sjukt nöjd eftersom jag filmade till min licens, tills jag upptäckte att mobilen jag filmade med hade ramlat omkull efter halva passet. :(
Men det är bara att filma om i morgon! Förutom Cx och Spinning ska jag också köra PT med min mamma. Får klura ut nåt riktigt roligt, så att jag lever upp till ribban jag satte i måndags då jag nog träningsfrälste henne lite. ;)
Mot nya utmaningar!
Puss/Million Dollar Baby
Back at it!
Publicerat 2013-01-15 11:13:00 i
Träning
I fredags kände jag för första gången att jag inte var helt ur balans efter mina klasser
Så jag börjar smyga tillbaks med träningen. Helgen innehöll yoga och funktionellt på låga vikter, och jag hade min bästa vän i hela vida världen med mig, vilket såklart hjälpte mig att hålla en bra nivå.
Mitt nya manifest blir att chilla med viktplattorna, stretcha och köra mer mindfulness-träning, hålla två fasta vilodagar i veckan och gärna lägga in fler, och hoppa träningen då jag inte fått tillräckligt med sömn.
Träning är och ska vara roligt, inte blodigt jävla allvar! Så jag ska tillåta mig själv att leka mer.
Den närmaste månaden har jag planerat in massa nya, roliga träningsformer. (Jag kommer självklart att berätta om det här!) Jag ska bland annat prova Ruffie training, vilket jag velat göra riktigt länge! Jag ska också följa med en kollega ut till hennes häst och rida, vilket jag inte gjort på flera år, och verkligen ser fram emot. Ridningen hade verkligen varit fantastiskt rolig att ta upp igen!
På lördag kör jag dessutom första passet med min PT, Rosemarie. Hon är en fantastisk kvinna med massa kunskap kring yoga, töj och funktionellt. Hon är också insatt i träning anpassad för kvinnors kroppar.
Vi lever ju onekligen i en värld där männen sätter normen. Men i samhället i stort går vi ju faktiskt framåt. Träningsvärlden (framförallt gymvärlden) ligger dock steget efter, även fast tjejer vid det här laget definitivt har etablerat sig till och med på gymmet. Här är fortfarande männens kroppar de som sätter normen. Övningarna i gymträning är utformade efter hur killar funkar fysiskt, och är kanske inte alltid de bäst lämpade för kvinnor. (Vissa maskiner är ju rentav svåra att ställa in i lagom höjd för kvinnors kroppar!)
Därför ska det bli galet spännande att få lite alternativ, för jag tror att det här kan vara en del i varför jag blev övertränad. Jag har kört mycket med killar, med liknande teknik och tungt. Kanske mår min kropp bättre av att jobba ännu mer tekniskt utifrån hur just jag är uppbyggd?
Jag är supertaggad, men restriktiv. I stället för att se varje extra pass som ett duktighetspoäng så försöker jag tvärtom se varje extra vilodag som något positivt.
Och faktum är att jag märker skillnad på min fysik! Jag är faktiskt i bättre form nu efter nästan en månads vila, än veckorna innan jul när jag körde på som hårdast. Tror det kan ha att göra med att fixeringen kring mat lättat lite när jag inte tränat så hårt...
Nu ska jag ge mig ut i snökaoset med världens bästa monsterhund!
Glöm inte att leva, leka och skratta!
När kroppen säger stopp
Publicerat 2013-01-05 21:53:00 i
Allmänt
Nytt år!
Jag borde kanske skriva ett cheery inlägg om nystart, motivation och hård träning.
Men det kommer jag inte att göra.
För de senaste två veckorna har jag nämligen varit mer inaktiv än på riktigt länge.
Min kropp har gått sönder och skriker nu till mig att skärpa mig.
Under en längre period har jag fått små varningssignaler som jag envist ignorerat. Bara fortsatt, ökat träningsdosen, tummat på sömnen (och inte kunnat sova när jag försökt), festat hårt och ätit endera för lite eller för mycket.
Tillslut tog det stopp.
På julafton kom jag inte upp ur sängen. Jag hade ont i varenda led och mådde fruktansvärt illa.
Jag var sängliggande i ett par dagar, innan jag bestämde mig för att vara frisk.
Jag tänkte: "Det här är bara psykiskt, nu får jag fan skärpa mig!" och stack iväg till gymmet.
Det var nog det sämsta benpass jag någonsin genomfört. Jag fick kväljningar och svettades som en gris trots att vi varken körde tungt eller pulshöjande, och mitt i böjen började det flimra framför ögonen.
Min nyfunna (yeey!) träningspartner Hanna frågade ett par gånger om vi inte skulle lägga ner, men jag ville verkligen köra på och tvingade mig själv genom ett konstigt och halvhjärtat pass.
Dagen efter hade jag förvånansvärt nog en fruktansvärd träningsvärk.
Efter att jag någon dag senare var hos min sjukgymnast fick jag sjukt ont i bröstet, på samma ställe som jag fick en skada för typ ett år sen.
Droppen (för andra gången) var när jag höll klass.
Jag stod där i plankan med prickar framför ögonen samtidigt som jag panikslaget tänkte: "Svimma inte, Matilda! Du får inte svimma mitt under en klass!" Efter passet bara svartnade det, och det kändes verkligen som om golvet försvann under mig.
Sen dess har jag vilat. Och varit fullständigt slut fysiskt. En kollega berättade om när hon var övertränad, och när hon sa "Jag kunde inte ens gå i trappor" hajade jag till. Det är precis så det har varit för mig.
Jag har tvingat mig igenom gympass, men sen inte orkat gå ut med Aiakos, och på riktigt tagit hissen en våning.
Hur jävla dum får man vara?
Jag pratar dagligen med kunder om hur viktigt det är att lyssna på kroppen, äta ordentligt och vila.
Men jag lever inte som jag lär!
Jag har tänkt att jag är ung och frisk. Att om jag bara intalar mig själv psykiskt kan jag klara vad som helst.
Och under 2012 har jag utvecklats enormt i min träning. Det har nog fått mig att tro att jag är gjort av betong.
Men nu har jag beviset. Jag är fortfarande en vanlig människa av kött och blod. Kanske en krigarprinsessa i psyket, men alldeles mänsklig i kroppen.
Och jag är tacksam för att min alldeles mänskliga kropp sa stopp innan det var alldeles för sent.
Därför blir mitt fokus i detta årets första inlägg på sätt och vis nystart, men inte i januaris vanliga bemärkelse.
Mitt nyårslöfte till mig själv är att på riktigt lyssna på kroppen.
Och jag tror att vi är fler som verkligen behöver göra det.
Alla sociala medier är fullsmockade med updates om träning, motivations-bilder, nyttig kost, hysteriska tillrop om hur mycket alla tränar. Vi bombas (och bombar) med all möjligg visdom, Attgeuppärinteettalternativ Detduäteriensamhetärvaddubäroffentligt Howbaddoyouwantit Hållkäftenochlyft AbsaremadeinthekitchenPostapicofyoursI´llshowyoumineBeastmode...
Eller bara andas?
Kanske är det lite så att vi projicerar all den stress vi bär i egenskap av moderna storstadsmänniskor, på träningen? Kanske har träningen gått från att vara en mental fristad som ger oss lite quality time med oss själva, till att bli något slags hetsigt störtlopp i kategorin "Vem är duktigast"?
I grunden är det ju bra. Men jag tror att det också är viktigt att ibland fråga sig varför man gör det. Vad händer om man inte tränar en vecka? Går världen under? Blir du smällfet och svag?
Det är nog nyttigt att klara av att vila ordentligt också.
Till och med om man älskar träning så mycket att man jobbar med det.
Jag har vilat nu och är på väg tillbaks. Som tur är har jag också folk omkring mig som säger till mig på skarpen när jag vevar igång Attgeuppärinteettalternativblablabla för snabbt. Ibland behöver man ge upp.
För att kunna sätta sig på hästen igen. Och börja trava innan man galopperar.
Axlar + Triset = Sant
Publicerat 2012-11-07 23:40:00 i
Allmänt
Körde axlar ikväll. Första gången sen jag började prioritera axlar som jag tränade själv. Innan har jag sett till att köra med nån stor grabb för att bli riktigt pushad.
Så det var lite som att flyga själv för första gången...
Men det gick riktigt bra! Körde både tungt och intensivt, och hade riktigt bra pump efteråt. Kan knappt lyfta armen nu, haha!
Älskar att köra trisets när det kommer till axlar. Deltoideus är ju såpass stor och har olika fiberriktningar,och många muskler är involverade i axlar, så man kan ju bomba med massa olika övningar om man är ordentligt uppvärmd. (Som uppvärmning rekommenderar jag förutom ett par minuter på konditionsmaskin både stretch och rotationsövningar på lätta vikter.)
Som en hyllning till denna skuldergördel får ni ett triss i trisets av mig: (Ursäkta den dåliga kvalitén på bilderna, men det är ju själva övningarna som är det viktiga!)
Samtliga kombinationer kopplar bland annat in både deltan, rotatorcuff och trapezius (som såklart är den mest välutvecklade delen av mina axlar, trots att jag knappt tränar den. Tack för det, Aiakos!)
"Fjärilen"
Raka hantellyft framåt
Gå sen direkt åt sidan
Nedåt, håll emot ordentligt!
(Kopplar också in teres major.)
"Press/Lyft/Flyes-triset"
Hantelpress
Hantellyft åt sidan med böjda armar
Omvända flyes
(Pressen involverar hela deltan, i sidolyft jobbar framförallt den mellersta delen av deltan, medan de omvända flyesen aktiverar den bakre delen.)
"Plattan"
Drag till bröstet
Press framåt
Press uppåt - jobba bara ovanför huvudet (Då involveras framförallt deltans främre del, och pectoralis "lägger sig inte i" lika mycket.)
Tänk på att inte översträcka armbågarna! Det är vanligt att man är överrörlig i armbågsleden, så lätt böjda armbågar för att undvika negativ belastning! (Jag kände själv av detta i "fjärilen".)
Go hard or go home!! :D
Att träna en hel dag
Publicerat 2012-11-06 19:12:00 i
Allmänt
...nästan!
I morse när jag vaknade kände jag att jag inte var i mode för morgonjoggen, så eftersom jag har bestämt mig för att bli en ny människa som behandlar min kropp bättre, så struntade jag helt enkelt i det!
Och tur var väl det, för snart fick jag ett uppmanande sms av min Jennifer att komma på hennes Bodypump. Så jag jäktade bort till gymmet och överraskande henne några minuter in i passet, sen som jag alltid är. (Suck!)
Hon var grym, och dedikerade en låt till mig, vilket kändes rakt i hjärtat. :)
Sen hängde vi kvar i gruppträningssalen och slipade på CxWorx och Sh´Bam!-koreografierna.
(Och flamsade lite och spanade på killar genom fönstret in i friviktsdelen, haha!)
Det var länge sen vi hade lite quality-time, och jag har verkligen längtat efter det!
Sen körde jag 15 minuters intervaller på löpbandet. Kände fortfarande att jag var rejält trött efter helgen, som var ganska hård. Jag veeet, jag är rätt skev som kör världens detox och sen festar loss direkt efter! Nu är jag liksom på ruta ett igen. Men det är lite sådär jag jobbar. Från ytterlighet till ytterlighet...
Kom hem, käkade havrepannkisar och gick ut med Aia.
Han har varit lite understimulerad ett par dagar, så han fick också träna lite. 30 minuters weightpull, och 20 minuters cykling.
Sen däckade vi båda två, och nu har jag en timme kvar innan jag ska hålla CxWorx.
Wish me luck! Jag planerar att äga scenen.
Min fina lejoninna övar Sh´bam!, och jag står med min stela styrketränarkropp och plåtar i stället, haha!
