Back at it!

I fredags kände jag för första gången att jag inte var helt ur balans efter mina klasser
Så jag börjar smyga tillbaks med träningen. Helgen innehöll yoga och funktionellt på låga vikter, och jag hade min bästa vän i hela vida världen med mig, vilket såklart hjälpte mig att hålla en bra nivå.
 
Mitt nya manifest blir att chilla med viktplattorna, stretcha och köra mer mindfulness-träning, hålla två fasta vilodagar i veckan och gärna lägga in fler, och hoppa träningen då jag inte fått tillräckligt med sömn.
Träning är och ska vara roligt, inte blodigt jävla allvar! Så jag ska tillåta mig själv att leka mer.
Den närmaste månaden har jag planerat in massa nya, roliga träningsformer. (Jag kommer självklart att berätta om det här!) Jag ska bland annat prova Ruffie training, vilket jag velat göra riktigt länge! Jag ska också följa med en kollega ut till hennes häst och rida, vilket jag inte gjort på flera år, och verkligen ser fram emot. Ridningen hade verkligen varit fantastiskt rolig att ta upp igen!
På lördag kör jag dessutom första passet med min PT, Rosemarie. Hon är en fantastisk kvinna med massa kunskap kring yoga, töj och funktionellt. Hon är också insatt i träning anpassad för kvinnors kroppar.
Vi lever ju onekligen i en värld där männen sätter normen. Men i samhället i stort går vi ju faktiskt framåt. Träningsvärlden (framförallt gymvärlden) ligger dock steget efter, även fast tjejer vid det här laget definitivt har etablerat sig till och med på gymmet. Här är fortfarande männens kroppar de som sätter normen. Övningarna i gymträning är utformade efter hur killar funkar fysiskt, och är kanske inte alltid de bäst lämpade för kvinnor. (Vissa maskiner är ju rentav svåra att ställa in i lagom höjd för kvinnors kroppar!)
Därför ska det bli galet spännande att få lite alternativ, för jag tror att det här kan vara en del i varför jag blev övertränad. Jag har kört mycket med killar, med liknande teknik och tungt. Kanske mår min kropp bättre av att jobba ännu mer tekniskt utifrån hur just jag är uppbyggd?
 
Jag är supertaggad, men restriktiv. I stället för att se varje extra pass som ett duktighetspoäng så försöker jag tvärtom se varje extra vilodag som något positivt.
Och faktum är att jag märker skillnad på min fysik! Jag är faktiskt i bättre form nu efter nästan en månads vila, än veckorna innan jul när jag körde på som hårdast. Tror det kan ha att göra med att fixeringen kring mat lättat lite när jag inte tränat så hårt...

Nu ska jag ge mig ut i snökaoset med världens bästa monsterhund!
 
Glöm inte att leva, leka och skratta!
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Krigarprinsessan

Träning, kost, tankar och inspiration.

RSS 2.0