Allt var "healthy but not so healthy", pannkisarna blev på rågmjöl då min mixer har pajat, chokladsåsen på kakao, agavesirap och lite kokosolja, glassen hittade jag på världens bästa Hemköp och är sockerfri och sötad med Stevia. Den var riktigt god och fri från massa skit! Rekommenderas varmt.

Jordgubbarna var nog inte så fria från skit, då de kostade 10 kronor och var färska. Måste ha gödits med mycket tveksamma medel och färdats långt, men ibland är även jag en miljöbov. :/

Gott vare i alla fall! Och releasen gick bra, inte minst för att min fina Elina stod längst fram och lyste upp hela gruppsalen med sitt vackra leende. Hennes dotter Ebony var också med, körde sin egen koreografi innehållande bland annat headbangande. Älskade unge!

Den senaste tiden har jag som sagt hållit galet många pass. Därför var jag inte supertaggad på att gå upp 05 för att ta ut Aia och köra 45 minuters morgonspinning klockan 06.30 idag.

Men när jag tog promenaden vaknade jag sakta till liv i takt med yogamusikens plingande i lurarna. Luften var iskall, men solen började titta fram redan vid 06.

Och under själva passet fylldes jag av energi som jag fullkomligt sprutade ut över deltagarna, som verkligen gav ALLT hela vägen fram! Det var som en domino-effekt som sen studsade tillbaks och gav mig ÄNNU mer go.

Jag tror att det som verkligen gjorde att jag taggade igång var att jag kände en så stark kontakt med mig själv. Jag körde på bra, pressade mig själv, men framför allt var jag liksom ingen annan så som jag kan bli ibland om jag måste för att jag är trött eller liknande. Ni vet, man sätter på sig en mask för att orka.

Men idag är jag Matilda the warriorprincess ut i fingertopparna, och jag tänker fortsätta spruta energi och positiva känslor över alla jag möter.

Today I will do what others won't, so tomorrow I can do what others can't!

PUSS!

Idag körde jag första helt egna styrkepasset på riktigt, riktigt länge! Förra veckan innehöll 8 timmars klasser på fem arbetsdagar, så det fanns inte riktigt tid för egen träning där. Och det har sett ungefär likadant ut ett bra tag nu.

Därför var det alldeles alldeles underbart att få slippa grupptränings-hetsig housemusik och i stället koppla in tunga beats i hörlurarna, gå in i mig själv och bara kötta. (Älskar att köra pass, men ibland blir det faktiskt för mycket av det goda.)

Har kört så mycket funktionell träning på sistone att jag nästan glömt hur skönt det är att köra ren styrka.
Metodiska rörelser, upp och ner, fram och tillbaks. Full närvaro i den egna kroppen, i andetagen, muskelfibrerna som bränner... Som meditation.


Jag körde rätt många set på medelvikt, vågade inte direkt maxa efter att varit borta från skrotet så länge, men kände samtidigt att jag hade riktigt bra tryck i ryggen, så laddade på med tunga övningar:

* Chins (i powerstation, toppade på -30 kg = halvvägs till riktiga chins, haha! Men gjorde en sexa på den vikten i alla fall.)
* Latsdrag (körde lätt för att pressa ut det sista efter chinsen - topp på 45 kg bara)
* Marklyft (också ganska lätt, då jag ville jobba med tekniken. Toppade på 70 kg*6)
* Hantelrodd (Topp 17,5 kg*8)
* Ryggdrag (hmm, tror inte övningen heter så dock) i cablecross (Topp 25 kg*6)

Avslutade med Tabatha-intervaller på löpbandet. De var tunga, tror helgens bus satt i lite fortfarande. Men vad gör det när man har två spinningpass att köra i morgon?! ;)

Förutom dem har jag inga klasser, så det blir förhoppningsvis lite egen styrka i morgon också. Behöver dock öva in nya Cx-releasen, så kanske blir det ännu mer core. Börjar bli en aning fed up på just det om jag ska vara ärlig. Det har blivit CxWorx-klasser nästan varje dag den senaste tiden. Men den nya koreografin är ganska rolig, så får trösta mig med det. :)

Jag lovade ju att uppdatera om ruffie-workshopen!

Kanske har jag dröjt så länge för att jag behövde smälta alla intryck lite...

För när jag kom in på Worldclass Nybroplan den där lördagsmorgonen, (sen som alltid) och emottogs med öppna armar från första stund... Så var det som att hitta hem i denna skeva värld av träningshysteri.
Både Usama, Danyal, Veronica och Musse är fantastiskt varma människor med mycket kärlek och en avslappnad och vettig syn på träning.
Danyal mötte mig i repan, och lånade ut ett lås eftersom slarvmaja inte hade med sig eget. Han bjöd på ett stort leende och var inte ett dugg förebrående för att jag kom i sista minuten.

Under helgen gick vi igenom grunduppsättningen av alla ruffie-övningar, körde igenom passet och fick lyssna till alla fina tankar bakom träningsformen.

Ruffie är sprunget ur kampsport, men har anpassats så att även den utan förkunskap ska kunna köra.
Passen är uppbyggda i fem block (första är uppvärmning).
Momenten är par-, kamp- och fysövningar, och just kroppskontakten är en väsentlig del i ruffie.
Vi behöver närhet från andra människor, och det spelar inte så stor roll vilken typ av närhet det är. Att kampa mot någon gör att vi dessutom får utlopp för de aggressioner som finns i oss från barnsben, men som vi tidigt får lära oss att trycka ner.

Jag älskar närhet till andra människor, skulle gärna klänga på mina vänner hela dagarna om de inte hade upplevt mig som smått påträngande i så fall. Jag känner ganska ofta av hur andra människor mår, och när jag märker att någon är låg i sin energi vill jag bara krama, klappa och trösta. När någon är full av kärlek och hög i sin energi vill jag slänga mig runt halsen på den personen och pussas och bara mysa i allt det positiva som den personen utstrålar.
En del människor har dock svårt att förstå att jag inte menar något sexuellt med detta.

Men i ruffie är det varken sexuellt eller konstigt att klänga på varandra. Bara precis så naturligt som det borde vara med kroppskontakt, eftersom vi människor är väldigt sociala varelser.

Dessutom är träningen funktionell, tuff och mångsidig, och tekniken bygger på enkla tumregler, som att hålla en bra bålstabilitet, rak rygg, blicken upp och liknande.
Det gör att instruktionerna kring passet blir avslappnade, enkla och avskalade, till skillnad från många andra pass där man öser ur sig milslånga haranger om hur övningarna ska genomföras.
Som ruffie-instruktör ska man vara ödmjuk, kärleksfull och prestigelös, inte "showa" en massa. Inte pressa folk på ett nedlåtande sätt, utan peppa dem genom uppmuntran och positiv feedback.


För mig kommer allt det här naturligt, vilket jag också fick höra flera gånger under helgen. Jag vågar tro att utbildarna gillade mig lika mycket som jag gillade dem. Jag brukar alltid säga att man blir bra på det man tycker om.

Ett centralt begrepp inom ruffie (liksom i annan kampsport) är det japanska uttrycket OSU. Det står för Respekt, Uppskattning och Tålamod, och är för mig förenligt med det mesta i livet. Ett ord jag kommer bära med mig i hjärtat framöver.

Jag bondade också med en av de andra deltagarna på workshopen, så vi sågs förra veckan och filmade licensvideon tillsammans. Det var riktigt kul, och Jörgen som han heter är fotograf och kommer säkert klippa ihop en riktigt grym film.

Skulle kunna prata om det här i evigheter, men jag lär definitivt återkomma till ämnet längre fram, så to be continued! :)

Kärlek och ruffiekramar, lova att ni kommer och provar mina pass sen!

Fett glad tjej!