See, sometimes, life´s only about putting up goals big enough to scare the shit out of you.

Just to conquer them. Cause you can do it, as long as you´re committed.

Your life is a creation of your own mind.

Face your fears and grow your thoughts big enough to scare those fears away.

And when you do, you´ll feel like flying!

Elina är en av de få tjejer jag verkligen uppskattar att träna med.

Hon är min bästa vän i hela världen, och vi har samma syn på det mesta, så även träning. Fast vi blir lite grabbiga och tävlingsinriktade när vi kör tillsammans, haha!

Igår var ett riktigt roligt discopass med boxning och pushups som uppvärmning följt av bland annat axelpress med hantlar, omvända flyes, flyes i cablecross, bänkpress, lite funktionella övningar i cablecrossen och viktigast av allt: dips. Jag klarade att göra flera riktiga dips för första gången! Närmare bestämt typ 3 set gånger 5 reps med ok teknik! Kände mig som freggin´ Pippi Långstrump och har gått runt hela dagen och myst åt det här. Nu siktar jag på att fixa chins osså. :)

Det är en helt fantastisk känsla att klara något man inte tidigare gjort! Man blir stolt över sig själv ända ner i själen. Men deklart jag klarar vad som helst med Sidekick El vid min sida!!

 

Dagens galet enkla sweettoth-mellis:

 

Blanda lättkesella med agavesirap, vaniljpulver och en skvätt vatten.

Skär upp valfri frukt och avnjut.

Vaniljpulver är alltså mald vaniljstång, finns att köpa svindyrt i småsmå burkar i välsorterade matbutiker (liksom agavesirap) och är moder jords gåva till Matilda för jag ääälskar vanilj men vill slippa socker.

 

Förresten så vet jag att det heter kvarg och inte kesella. Kesella är ett varumärke. Men jag tycker att kvarg låter så äckligt, haha!

När jag kom in i träningsbranschen hade jag en ganska blåögd syn på den.
Jag var (är) absolut inte blåst, jag kom ju precis från högskolestudier och var fullt införstådd med saker som diskursanalys och tryckfrihetsförordningar. Men även om det i korridorerna på Södertörns högskola ekar många svar på stora frågor, finns där inte svaren på hur man utför en tekniskt korrekt frivändning eller förvärvar en Les Mills-licens. Sånt visste jag inte ens vad det innebar.

Än mindre kunde jag ana hur mycket fula fiskar det simmar i gymvärlden. (Egentligen föga förvånande, eftersom det finns fula fiskar i alla världar, men de verkar fanimej vara överrepresenterade här!)

Snabbt blev jag kastad från den ena verkligheten in i den andra. Jag tycker att jag acklimatiserade mig ganska bra, men kulturkrock är nog ändå en ganska passande beskrivning.
Tillsammans med alla nya intryck och allt nytt jag skulle lära mig blev jag dessutom smärtsamt medveten om att folk man trott sig kunna lita på inte alls var vad de utgav sig för.
Jag vet inte riktigt hur jag hade fixat att komma in så bra i den här kontexten, om det inte vore för en vildvuxen lejoninna med ena foten i gruppträningssalen, andra i sin charmigt röriga bil och på något märkligt sätt en både tredje, fjärde och femte fot strategiskt utplacerade på både det ena och det andra stället.

Min Jennifer, som jag först trodde var lite av en isdrottning, svår att komma in på livet. Härdad och stark, och på så sätt fascinerande, men också skrämmande för att hon verkade så olik mig som alltid bär känslorna på utsidan...
Men samtidigt anade jag redan från början att hon hade mycket mer bakom den solida fasaden än hon visade.

Och nu, nio månader senare, har hon har inte bara blivit en vän för livet. Hon är en inspirationskälla, en stöttepelare, en mentor... Och ibland är jag nog hennes.
Jag är själv storasyster men har aldrig reflekterat särskilt mycket över rollen.
Men utan att veta om det behövde jag en själv, och jag kunde inte varit mer lyckligt lottad som fick henne såhär vid 26 års ålder!

Jen, ännu en gång. Tack för att du finns! Vår resa har bara börjat och tillsammans kommer vi ta över världen.  Ett utfallssteg i taget. ;)

 

Vi hade en massa övermogna bananer kvar på gymmet häromdagen, så jag plockade hem och bakade prottemuffins som blev blev ett mycket uppskattat lördagsgodis bland våra flitiga gymmisar.

Receptet: (Typ, drog bara till med nåt ur huvudet.)

Mixa ihop:
2 ägg
1 dl havregryn
1 dl Baked Pro
1 Skopa proteinpulver (Jag använder Triple protein från WNT)
1 dl mjölk
1/2 dl flytande Becel

1 tsk bakpulver
1-2 övermogna bananer
Ca. 2 tsk kanel/2 msk kakao
Lite salt.

Grädda på 175 grader i ca. 15 minuter.

Galet goda för att vara prottemuffins! Går nog att hoppa proteinpulvret och ta lite extra Baked Pro också, men det ger ju lite mer smak med exempelvis vaniljpulver. :) Jag hade dessutom en gnutta ren vanilj också (alltså inte vaniljsocker, utan mald vaniljstång.) Blir ju en del snabba kollisar och fruktsocker via bananen, så det funkar grymt efter/innan träning. Men jag är av den skolan att man inte ska vara rädd för frukt, inte ens övermogna bananer. ;)
Your choice, går att utesluta dem också men det gör muffinsen bra mycket torrare och mer "gummiaktiga". Går ju också att byta ut smöret mot oliv/kokosolja om man vill.
Förvara dem i kylen!

Jag vill sprida träningsglädje och positiv energi

Jag vill se dig

Höra små fragment av din personliga berättelse.

Hjälpa dig att förstå varför du behöver aktivera din kropp

Väcka den till liv, ett steg i taget

Eller lära om, berätta för den hur den borde röra sig för att må bra

Få dig att förstå hur mycket den klarar av, och se ditt självförtroende växa när du klarar av det!

Le med dig för varje extra repetition

Jag vill dela framgångar och endorfiner med dig

Inte ta åt mig äran, men gärna höra att jag har varit bidragande

Jag vill förmedla den eufori som infinner sig i kroppens muskelfibrer när den genom ansträngningens darrande andetag viskar till sig själv: "Du klarar det!"