Öppnade gymmet i morse, ganska trött som alltid när jag ska upp så tidigt. (vi öppnar 06.15 så jag måste upp vid 05 för att hinna ut med Aia innan.) Hasade runt och satte på datorerna i repan innan jag skulle ner och köra spinningen, då en av deltagarna kom in. När han såg mig utbrast han leende: "Jaha, då blir det tuffa spinningpasset idag då!"

Då vaknade jag självklart till! Man måste ju leva upp till sitt rykte. ;)


Jag körde fullständigt slut på både dem och mig själv under 45 minuter! Det var alldeles fantastiskt bra stämning i salen, alla gjorde sitt yttersta och morgonsolen fyllde oss med kärlek.

Det finns nog inget bättre sätt att starta dagen på än med träning!
Efter passet gjorde jag kroppsmätning för att se hur stor skillnad tanitavågen visar om man väger sig efter träningspass.
Ganska markant skillnad, men jag måste ha tappat en del fett under denna första "riktiga" dietvecka! Kul att se. :)

Nu har jag fastat i 43 dagar.
Fem veckor till midsommar.
19 dagar till 1 juni.

Har inte gjort några mätningar förra veckan, utan velat gå mer på känsla. Men ska kolla när jag kommer in till gymmet idag. Tror inte det är någon jätteskillnad dock. Har stagnerat lite grann, hållit fastetiderna bra men fortfarande inte tänkt så jättemycket på vad jag ätit, bortsett från att jag faktiskt börjat skära ner på socker och kolisar. (Även igår då jag åt hos mamma!!)
Idag drar jag igång lite mer seriöst.
Bättre struktur på måltiderna rent tidsmässigt. Ännu mindre kolisar. INGET socker. (oh God!)

Alla i hela gymvärlden börjar ju med morgonpromenader när sommaren närmar sig. Som en sekt nästan. Man ska powerwalka, inte jogga för då tappar man muskelmassa. Man ska gå på fastande mage för att bränna mer fett än kolhydrater...
Enligt min erfarenhet och utbildning är det enklare än så.
Gör du av med mer energi än du stoppar i dig går du ner i vikt. Äter du tillräckligt med protein (0,8 g per kg kroppsvikt och dag för en vanlig motionär enligt Livsmedelsverket, något mer om du tränar mycket) så tappar du inte muskelmassa.

Jag tar ju ofta promenader hur som helst, med tanke på Aiakos. De vill jag dock göra till vår quality time. Ingen stress eller hets, snarare tid för att andas.
Cardio får jag i mina spinningpass. Jag ser alltid till att ha druckit aminosyror innan om jag inte hunnit äta nåt. De få gånger jag har tränat på helt fastande mage har jag knappt orkat hela passet och fått galna blodtrycksfall.

Denna vecka har jag två extra spinningpass, och på fredag premiär-instruerar jag i ruffie på Flex. Blir väldigt mycket träning och jobb i veckan, så det känns skönt att jag har vilat mycket under förra. (Bara tre träningsdagar.)

Startar i kväll med spinn25, cx och sen snabbt till Vasaparken för att ruffa!

Ha en skön dag! Glöm inte att lyssna på kroppen och andas ibland.

Sakta leder jag cykeln genom den svala vårkvällen. Aiakos knatar stillsamt bredvid. Jag lyssnar till mina andetag, känner in varje steg, insuper energin i luften. Våren är verkligen alldeles speciell. Full av löften liksom...

Jag hittar harmonin i mig själv som jag så ofta tappar bort bland alla stressmoment.

Tänker och tror verkligen på att allt kommer bli precis så som jag vill bara jag tänker rätt. Och just nu, när solen slumrar bakom det trygga mörkrets slöja, så fixar jag att formulera positiva tankar.

För förväntan som ligger tät i de sprickfärdiga bladknopparna, trädkronorna som ännu står aningen karga, men redo att andas ut i mjuk grönska, ger mig nytt liv. Kraft att våga drömma och plocka fram det där naiva som ligger latent i mig.
Som jag gång på gång får kväva i misstänksamhet för att inte utplåna mig själv, men som jag egentligen vill låta spira...

Finns det egentligen ord som kan beskriva det som ligger i luften just nu?
Jag försöker, men jag tror ni vet vad jag menar ändå...
Insup varje minut, här och nu. För vi har längtat så galet mycket efter det här hela vintern! Snart tar vi det för givet, så blir vi lika chockade som alltid när det sen tar slut. Så lev NU!

Jag fick hoppa in med kort varsel och jobba i repan under helgen.
Då Aiakos är nyopererad och inte låter tassen vara när han är ensam, var mitt ultimatum att jag skulle få ta med honom.

Han var så duktig, låg som ett litet ljus under skrivbordet. När jag stängde ner gymmet knatade han lydigt bredvid och höll sällskap när jag plockade vikter.
Det är så mycket roligare att jobba när han är med! Som att ha en liten kärleks-skatt gömd vi fötterna.
Han passar rätt bra i gym-miljön också, biff som han är.

Vi har ju en alldeles underbar sjukgymnast, Carin, i våra lokaler. Hon behandlar bland annat med medicinsk laser, som lindrar smärta och påskyndar läkning av skador. Den får jag låna till Aiakos ibland, eftersom han är väldigt stel i ena bakbenet. Så jag passade på att behandla med den också. (Man kan inte göra fel eller överdosera den, så jag vågar behandla själv.)

Om någon av er läsare har någon skada som ni behöver behandla kan jag verkligen rekommendera Carin!
Hon är utbildad i England och har en bredare kompetens än många svenskutbildade sjukgymnaster, men håller ändå humana priser! Hon behandlar med akupunktur, massage, triggerpunktsbehandling och mycket mer. Men framförallt är hon en fantastiskt varm och omtänksam människa som ligger mig väldigt nära hjärtat!

Hennes webbside-adress: http://www.carinssjukgymnastik.se

Efter att ha varit tvungen att vila alldeles för länge är jag nu tillbaks igen. Toppade därför spinningklassen i morse med egen träning och körde ett mix-pass:

* Hästsparkar i gluteusmaskin
* Höftlyft på pilatesboll (varvat med:)
* Box jumps
* Body row i junglegym (varvat med:)
* Kettlebell-swing
* Axelpress på pilatesboll (varvat med:)
* Box jumps

Japp. Box jumps var det.. Bestämde mig för att köra alla på högsta lådan. Sista setet snubblade jag till och slog i smalbenet. Tänkte: "Fan! Nu får jag ett blåmärke!" Och fortsatte, glad i hågen med de sista repsen.

Sen tittade jag på lådan och såg en skinnflik sitta fast på den. Såååå äckligt!! Men det värsta var när jag kollade på benet. Så jääävla grisigt sår, haha!