Reflektioner kring diet, träning och kroppsideal.
Idag mätte min fettprocent 19,9.
Visserligen efter tre klasser och på fastande mage, men att ändå se dom siffrorna gladde mig.
Sen började jag fundera över varför jag blev så glad.
En sund fettprocent hos tjejer ligger mellan 20-30, vilket innebär att jag aldrig varit i någon riskzon för övervikt.
Under 19 är inte bra, vi kvinnor ska ha mer fett än så. Naturen har gett oss fettdepåer kring bröst, rumpa, mage, lår och höfter med mera, för att kunna ge extra energi åt fostret då vi blir gravida.
I Fitnessvärlden kan dock tjejer ligga ända nere på 14-16 %. Men man måste komma ihåg att de som tävlar i fitness absolut inte håller den formen året om.
Ofta rubbas hormonbalansen när man ligger så lågt, vilket gör att man exempelvis slutar få mens och kanske inte mår så bra. (Jag vill bara tillägga att jag inte talar av egen erfarenhet här och inte heller har några intentioner att tävla som det ser ut nu heller, men alla som har träffat en tävlande på diet vet att den personen inte är någon direkt solstråle.)
Det finns en outtalad förväntan, både från själva branschen och från kunder, på att tränare ska vara i toppform. Det är otroligt svårt att alltid vara det, och inte sunt heller. Jag brukar kunna avskärma mig från de estetiska idealen ganska bra, och fokusera på att helt enkelt orka köra mina klasser rent fysiskt. Det är det viktigaste och en stor anledning till att jag tränar överhuvudtaget.
Men jag vet att jag ständigt har blickarna på mig när jag går genom gymmet.
Jag kan erkänna att jag ofta tränar för mycket för vad som är nyttigt. Men det är mitt jobb. jag rekommenderar dock ingen av mina kunder att träna så mycket som jag gör. Ändå får jag ibland höra negativa kommentarer kring mitt utseende. Det gör mig så jävla förbannad!
Dagens skönhetsideal har litegrann förflyttats från att man ska vara så smal som möjligt, till att man ska vara så smal som möjligt och ha muskler.
Tidigare har jag skrivit ett inlägg om hur bra detta är, men jag måste nog ta tillbaka en del av de orden, för i verkligheten skapar detta lika mycket press som de andra idealen. Unga människor (vilket det finns många av på gymmet där jag jobbar) kanske inte alltid förstår hur mycket det skulle kosta kroppen att ständigt vara "rippad". De tror att om man tränar mycket så är man supertonad, punkt slut.
Man får inte glömma att vi ska träna för att må bra och utveckla styrka, uthållighet, rörlighet och spänst. Vi ska äta så att vi orkar träna, jobba/plugga, vara pigga och lyckliga. Och ibland för att det är gott.
Det må låta klyschigt, men de utseendemässiga fördelarna borde väl vara något som "kommer på köpet", som ett plus i kanten?
Gällande fastan mår jag bra av den. Riktigt bra till och med!
Har fortfarande inte riktigt hållt mig till nyttigheter under ätfönstrena, och har haft en "fuskdag" en gång i veckan då jag dragit ut på fönstret. Så inga banbrytande resultat, vilket inte stör mig nämnvärt heller.
Är ledig hela helgen och tänker köra ätarhelg, sen ger jag ett nytt försök att självdisciplinera mig på måndag. Skära ner på alkohol, socker och andra snabba kolisar, laktos, e-ämnen och gluten. Fortsätta äta som en häst, men äta sånt som är bra. Ja, för att jag vill vara i bra form till sommaren. Men framförallt för att jag vill må bra!
Love the skin you´re in!
Kommentarer
Elina
Mycket bra skrivet!
Behövs mer om just att leva sunt på riktigt ❤
Trackback
