Igår kom jag, mamma och mormor till vår sommarstuga i Hälsingland. Vi kallar den för "Infallet", för när min morfar byggde den var det ett rent infall. De såg marken, gillade den och bara: "Nu kör vi!" Så byggdes huset av gamla timmerstockar från en tågbana, och inreddes omsorgsfullt med väggbonader, trasmattor och ett stort smultronstrå målat på köksväggen.

Vet inte vart jag ska börja egentligen...
Det här är min frizon.
Det är klyschigt att säga, men här är jag bortom stress på allvar.

Varenda inandning är att fylla lungorna med ren Hälsingeluft i vilken mina förfäder vistats under generationer. Nedanför huvudstugan ligger en liten äng där solens strålar ömt smeker min kropp närhelst jag lägger mig där.
Det finns inte ett ting här som min morfar inte vidrört. Hans ande och kärlek finns ständigt närvarande, inte minst i de klungor av smultronplantor som dök upp här när han gick bort.

På morgnarna springer jag i skogarna med Aiakos lös vid min sida. Han samlar skogsdoft i pälsen och njuter i fulla drag av friheten.
När vi kommer hem äter jag enorma frukostar, långsamt och njutningsfullt.

Jag känner alltid en stark närvaro i naturen här. Kanske för att telefon, dator och annan teknik blir onödig. Kanske för att jag släpper alla skönhetsideal och måsten. Hasar runt osminkad i för stora gummistövlar och hugger ved. Det kan också vara för alla år min pappa var med här och lärde mig skogen och ängarna. Liksom lirkade in mig i en väv med kunskap om varenda liten skalbagge, ugglespillning och getväppling...

Eller så är det regnvattnet jag tvättar mig i på morgnarna. Som liksom döper mig in i Moder Jord.
Hon omfamnar mig, blåser ljumma vindar i mitt hår och låter mig förstå att jag alltid är välkommen i hennes mjuka, grönskande knä.

På nätterna är det kolsvart och tyst. Jag drömmer alltid mycket och vaknar full av energi och livslust. Alltid!

Varje gång jag är här tänker jag gång på gång hur galen jag är som bor där jag gör. Hur faen kan man välja bort detta till förmån för storstadsstress och dyra bolån?

Jag bidar min tid. Förr eller senare flyr jag nog Stockholm.
Tills dess njuter jag av nuet och andas.
Älskade Infall!