Krigarprinsessan & Flex - A love story

Jennifer är sjuk idag så jag sitter i receptionen för första gången på riktigt länge.
Det är sjukt roligt, var så länge sen jag fick tid att mingla med alla våra fina fina medlemmar.

Hela eftermiddagen har jag blivit överöst med komplimanger. Det började med att den här otroligt fina och personliga presenten från en ung PT-kund väntade:
 
 
Sen bara fortsatte kärleken flöda.
En man sa hur fin jag var idag, en annan att han hör från andra medlemmar att jag är bra på mitt jobb och lägger upp roliga träningspass. En tjej frågade lite försynt om mina 25-minuters spinningklasser fortsätter under sommaren, och blev väldigt besviken när jag sa nej.
"Men du är så himla bra! Jag visste inte om jag skulle säga det, men det är något speciellt med dina klasser!"

Jagfick lust att hoppa över disken och krama henne! Hon var så genuint förvånad över hur glad jag blev, och menade verkligen varenda ord hon sa.
 
Jag älskar mitt jobb, och jag älskar alla medlemmar! Härinne på Skarpnäcksanläggningen ryms så många olika livsöden. Det är en galet stor bredd på människorna, men alla är här på samma premisser; Att arbeta med kroppen. Och för varje gång man ger någon av dem ett leende får man tusenfalt tillbaks.
 
 

(Efter gårdagens spinningpass. Fick en riktig svettkram från en deltagare, så det mesta är inte mitt egna, haha! Ser ni att det nästan är ett hjärta?) :)

Insomnia

Nu och då, och i synnerhet när jag ska köra morgonspinningen/öppna på jobbet, drabbas jag av en brutal insomnia.
Sjukt jobbigt, för min sömn är grymt viktig för mig och dessa nätter ligger jag liksom och stressar upp mig mer och mer för varje minut som går, och det blir ju inte lättare att somna för det.

Just nu är det mycket som händer omkring mig.
Jag håller på att starta upp mitt eget företag Träning & Trycksvärta, och försöka formulera målsättningar kring det.
Jag har börjat hålla (än så länge gratis!) egna ruffie-klasser, och med start nästa vecka börjar jag även köra i Flex regi. Jag är verkligen lyckligt lottad som får betalt för att göra det jag älskar!
PTandet är i full gång och mina kunder gör stora framsteg. Det är fantastiskt att få följa och glädjas med dem, och jag får så mycket kärlek!

Sommaren är dessutom äntligen äntligen här och jag har en massa sköna planer för första gången sen jag skaffade Aia.
Har inte kunnat göra så mycket tidigare år på grund av att jag haft svårt med hundvakt. Men med positiva tankar och enträgen träning har jag lyckats få någorlunda ordning på mitt vilddjur, och det har samlats en liten skara kärleksfulla själar kring honom som vill hjälpa. Det betyder så otroligt mycket!

Jag kommer att inleda lite skönt med midsommar i min pappas stuga på Öland. Därefter åker jag med mamma och mormor till Infallet, min sommaridyll och tillflyktsort i Hälsingland. Både jag och Aia ska springa lösa i skogen, svälja mygg och andas ren luft.

Massa jobb veckan efter det, sen Barcelona med Elina, Emelie, Crippa, Marika och Laurence. Det kommer bli så jävla fett!

Med start i augusti går jag klart min PT-utbildning, samt Kostrådgivare och Hälsoinformatör. I slutet av oktober kan jag därmed titulera mig som Certifierad Kost- och träningskonsult, vilket jag hoppas ger mig en hel massa kött på benen och nya utvecklingsmöjligheter.

Världen ligger framför mina fötter, och jag är redo att möta de utmaningar som erbjuds mig. Känner mig starkare än någonsin, och det är NU jag sätter grunderna för min karriär, och bygger ett fett bra nätverk av eldsjälar omkring mig.

...Om jag bara kunde sova. Haha!

Sovmorgon och liten brunch

Jag vaknade med träningsvärk och ett stort sötsug idag. Har sovit dåligt på sistone, och börjar jobba först 16.00 idag, så jag tog en riktigt slö morgon. Låg och morgnade mig i sängen ända tills matfönstret öppnade, och gjorde sen denna kickass jävla brunch:
 
 
Muffinsen är huur enkla som helst, gjorde dem med inspiration från: http://food-and-health-in-my-way.bloggplatsen.se/kategori/113080-frukost/
 
Banan och kokosmuffins
1 ägg
1/2 dl gryn (jag tog blandade gryn av havre och råg)
1 mosad banan
1 tsk vaniljpulver
1/2 dl kokosflingor
(1 msk hampaprotein)
(1 nypa camu camu-pulver)
(Lite kokosolja)
 
Blanda ihop alla ingredienser och klicka ut i tre muffinsformar. (De inom parentes är inte nödvändiga om du inte vill ha lite extra health ;)) Micra på full effekt i ca. 2,5 min.
 
Till muffinsen drack jag världens kanske godaste te. White tea chai från Four O´clock. Organiskt, fairtrade, giftfritt. Helt fantastiskt!

Vårruset i bilder

Sol, grym stämning, massa mat och bättre tid än förra året trots att jag bara hunnit jogga två ggr den här våren. (Spinning is the shiet tydligen!) Och såklart, massa flexande! Represent. ;)
 
Tack för en riktigt fin kväll, alla superguzzar!
 
 
 
 

Sammanställning av kroppsmätningar

2013-04-01
Vikt 63, 4 kg
Fett 22, 1 %
Vätskenivå 58, 6 %
Fettfri massa 46, 9 kg
 
2013-04-08
Vikt 62, 8 kg
Fett 22, 8 kg
Vätskenivå 58, 0 %
Fettfri massa 46, 1 kg
 
2013-04-16
Vikt 62,2 kg
Fett 22, 8 %
Vätskenivå 59 %
Fettfri massa 43,6 kg
 
2013-05-02
Vikt 62, 7 kg
Fett 19, 9 %
Vätskenivå 60, 4 %
Fettfri massa 47, 7 kg
 
2013-05-13
Vikt 59, 7 kg
Fett 21, 9 %
Vätskenivå 58, 4 %
Fettfri massa 44, 3 kg
 

Världens bästa kollega?

Jag fick hoppa in med kort varsel och jobba i repan under helgen.
Då Aiakos är nyopererad och inte låter tassen vara när han är ensam, var mitt ultimatum att jag skulle få ta med honom.

Han var så duktig, låg som ett litet ljus under skrivbordet. När jag stängde ner gymmet knatade han lydigt bredvid och höll sällskap när jag plockade vikter.
Det är så mycket roligare att jobba när han är med! Som att ha en liten kärleks-skatt gömd vi fötterna.
Han passar rätt bra i gym-miljön också, biff som han är.

Vi har ju en alldeles underbar sjukgymnast, Carin, i våra lokaler. Hon behandlar bland annat med medicinsk laser, som lindrar smärta och påskyndar läkning av skador. Den får jag låna till Aiakos ibland, eftersom han är väldigt stel i ena bakbenet. Så jag passade på att behandla med den också. (Man kan inte göra fel eller överdosera den, så jag vågar behandla själv.)

Om någon av er läsare har någon skada som ni behöver behandla kan jag verkligen rekommendera Carin!
Hon är utbildad i England och har en bredare kompetens än många svenskutbildade sjukgymnaster, men håller ändå humana priser! Hon behandlar med akupunktur, massage, triggerpunktsbehandling och mycket mer. Men framförallt är hon en fantastiskt varm och omtänksam människa som ligger mig väldigt nära hjärtat!

Hennes webbside-adress: http://www.carinssjukgymnastik.se

Ledig helg!

Jag har haft en alldeles underbar helg!
 
Jag har inte varit ledig en hel helg på fem veckor, så jag bestämde mig för att inte sätta min fot på Flex under denna, och baara göra roliga saker med de jag älskar!
 
Började lördagsförmiddagen med en promenad tillsammans med min granne Christian.
Sen mötte jag upp Elina för att ruffas. Vi tog med oss ett par risiga högtalare och Aiakos och knatade bort till Skarpnäcks sportfält. Där ställde vi till med ett jävla ståhej! Haha! Folk måste ha undrat vad vi höll på med. Musiken lät för jävlig, Aiakos skällde som en tok och jag och El brottades och stånkade. Helt underbart!
 
  
 
Därefter käkade jag middag med henne, Crippa och Elinas vän Jonay på Vapiano. Följde upp med drinkar på Och himlen därtill och Imperiet, dit min gamla, mycket saknade vän Aphrodite anslöt.
 
 
Söndagen började med långpromenad runt i Söderort med Christian och Sanna. Vi stannade till vid världens mysigaste fik i Pungpinan (namnet, jag vet!) där ett par serverar hembakta våfflor, kakor och mackor i sin trädgård. Vi flippade, beställde typ ALLT, och myste länge i solen. På vägen hem hittade vi till min stora förtjusning en gunga. Jag älskar att gunga, får en sån frihetskänsla! Så jag tvingade Sanna att göra det också trots hennes överhängande illamående på grund av bakfylla, haha!
 
 
 
Eftermiddagen spenderade jag hos mormor i Vasastan med min lillasyster Sofie (och Aiakos såklart). Vi handlade mat på Blåbär, juice på Juiceverket (heeelt fantastiskt, grym affärsidé!) och försökte få mormor att be oss om hjälp med saker när vi ändå var där, utan framgång. Riktigt mysigt var det.
 
 
Idag är jag också ledig bortsett från mina klasser. Så jag ska först promenera in till söder med min älskade Emelie och käka lunch, sen ikväll blir det ruffie i Vasaparken! Min sista klass slutar 30 min innan ruffien börjar, så jag har lyckats övertala en av de medlemmar vi ruffie-frälste under öppet hus att hon ska köra bil in så vi kan ruffas, haha!
 
Det blir med andra ord galet mycket träning idag. Spinning 25 minuter, cxworx och ruffie. Vet ni vad det bästa är? Då får man ääääta extra mycket, haha!
 
Nu har jag namedroppat typ alla mina vänner och langat tusen bilder, tror det räcker så! Haha...
 
Ha en fantastisk måndag!

Reflektioner kring diet, träning och kroppsideal.

Idag mätte min fettprocent 19,9.
Visserligen efter tre klasser och på fastande mage, men att ändå se dom siffrorna gladde mig.
Sen började jag fundera över varför jag blev så glad.
En sund fettprocent hos tjejer ligger mellan 20-30, vilket innebär att jag aldrig varit i någon riskzon för övervikt.
Under 19 är inte bra, vi kvinnor ska ha mer fett än så. Naturen har gett oss fettdepåer kring bröst, rumpa, mage, lår och höfter med mera, för att kunna ge extra energi åt fostret då vi blir gravida.
I Fitnessvärlden kan dock tjejer ligga ända nere på 14-16 %. Men man måste komma ihåg att de som tävlar i fitness absolut inte håller den formen året om.
Ofta rubbas hormonbalansen när man ligger så lågt, vilket gör att man exempelvis slutar få mens och kanske inte mår så bra. (Jag vill bara tillägga att jag inte talar av egen erfarenhet här och inte heller har några intentioner att tävla som det ser ut nu heller, men alla som har träffat en tävlande på diet vet att den personen inte är någon direkt solstråle.)
 
 
Ärligt talat är det ibland jobbigt att arbeta med det jag gör.
Det finns en outtalad förväntan, både från själva branschen och från kunder, på att tränare ska vara i toppform. Det är otroligt svårt att alltid vara det, och inte sunt heller. Jag brukar kunna avskärma mig från de estetiska idealen ganska bra, och fokusera på att helt enkelt orka köra mina klasser rent fysiskt. Det är det viktigaste och en stor anledning till att jag tränar överhuvudtaget.
Men jag vet att jag ständigt har blickarna på mig när jag går genom gymmet.
Jag kan erkänna att jag ofta tränar för mycket för vad som är nyttigt. Men det är mitt jobb. jag rekommenderar dock ingen av mina kunder att träna så mycket som jag gör. Ändå får jag ibland höra negativa kommentarer kring mitt utseende. Det gör mig så jävla förbannad!
 
Dagens skönhetsideal har litegrann förflyttats från att man ska vara så smal som möjligt, till att man ska vara så smal som möjligt och ha muskler.
Tidigare har jag skrivit ett inlägg om hur bra detta är, men jag måste nog ta tillbaka en del av de orden, för i verkligheten skapar detta lika mycket press som de andra idealen. Unga människor (vilket det finns många av på gymmet där jag jobbar) kanske inte alltid förstår hur mycket det skulle kosta kroppen att ständigt vara "rippad". De tror att om man tränar mycket så är man supertonad, punkt slut.
 
 
Man får inte glömma att vi ska träna för att må bra och utveckla styrka, uthållighet, rörlighet och spänst. Vi ska äta så att vi orkar träna, jobba/plugga, vara pigga och lyckliga. Och ibland för att det är gott.
Det må låta klyschigt, men de utseendemässiga fördelarna borde väl vara något som "kommer på köpet", som ett plus i kanten?
 
Gällande fastan mår jag bra av den. Riktigt bra till och med!
Har fortfarande inte riktigt hållt mig till nyttigheter under ätfönstrena, och har haft en "fuskdag" en gång i veckan då jag dragit ut på fönstret. Så inga banbrytande resultat, vilket inte stör mig nämnvärt heller.
 
Är ledig hela helgen och tänker köra ätarhelg, sen ger jag ett nytt försök att självdisciplinera mig på måndag. Skära ner på alkohol, socker och andra snabba kolisar, laktos, e-ämnen och gluten. Fortsätta äta som en häst, men äta sånt som är bra. Ja, för att jag vill vara i bra form till sommaren. Men framförallt för att jag vill må bra!
 
Love the skin you´re in!
 

Periodisk fasta

Idag började jag köra periodisk fasta. Två vänner har kört denna "diet", och jag har med egna ögon sett deras grymma resultat, så jag bestämde mig att prova.
Ska skriva mer om detta i morgon, men ville få med lite snabb info från första dagen!

Ätfönster mellan 12.15-20.15 (blev en kvarts tummande på tiden då jag jobbade vid 12 och tränade ruffie fram till 20)

Jag åt inte särskilt bra under dessa åtta timmar:
12.15 två bananer, lite rostad (osötad) kokos, en halv proteinbar. (50% protein från Multipower, en hel innehåller ca 175 kcal om jag inte missminner mig) tre chokladbitar (haha!)
13.30 ett äpple
15.00 galna mängder pasta med spenatsås och riven ost, en halv avokado med skagenröra, ett ägg och massa sallad.
16.00 två koppar kaffe, fucking 16 chokladbitar (dumle och daim).
18.30 ca 10 mandlar
19.00-20.00 tränade jag
20.05 en proteinshake, (Triple) järntablett och vitamintablett, en banan och typ 10 mandlar till

Käkade hemma hos mamma och då går jag alltid bananas. Plus att hela världen är full av godis som ett litet efterskalv från påsken. Men känner jag mig själv kommer jag bli bättre och bättre.

Är sjukt hungrig nu, och undrar hur i hela fridens namn jag ska fixa morgonspinning 6.30 på fastande mage och sen hålla mig till klockan 12... Men det går nog! Behöver verkligen öva upp min självdisciplin och få bort min fixering kring mat, och tror det här kan vara ett bra sätt.

Återkommer, wish me luck!

Dagens quote

Gotte

I lördags när jag hade kört nya Cx-releasen belönade jag mig själv med värsta pannkaks-kalaset!

Allt var "healthy but not so healthy", pannkisarna blev på rågmjöl då min mixer har pajat, chokladsåsen på kakao, agavesirap och lite kokosolja, glassen hittade jag på världens bästa Hemköp och är sockerfri och sötad med Stevia. Den var riktigt god och fri från massa skit! Rekommenderas varmt.

Jordgubbarna var nog inte så fria från skit, då de kostade 10 kronor och var färska. Måste ha gödits med mycket tveksamma medel och färdats långt, men ibland är även jag en miljöbov. :/

Gott vare i alla fall! Och releasen gick bra, inte minst för att min fina Elina stod längst fram och lyste upp hela gruppsalen med sitt vackra leende. Hennes dotter Ebony var också med, körde sin egen koreografi innehållande bland annat headbangande. Älskade unge!

I MADE IT (CxWorx)

Jag ska berätta något som jag har velat dela med mig av ett tag, men som har känts väldigt jobbigt.
 
Det handlar om personlig utveckling, förluster, bakslag och slutligen; segrar.
Det handlar om min lilla resa med CxWorx.
 
Berättelsen börjar tidigt under de första månaderna av 2012.
Jag hade jobbat på Flex sen oktober och sedan dess längtat efter att få börja utbilda mig och hålla klasser. När jag genom att stå i repan dagarna i ända märkte att det verkade saknas instruktörer i CxWorx, bestämde jag mig för att klippa varenda klass jag bara kunde.
Jag lärde mig koreografin utantill, bombade min favoritinstruktör med frågor och bad om tips.
Samtidigt började jag bearbeta vår dåvarande platschef, och tjatade om att hon skulle boka in mig på utbildningen.
 
Hon tittade lite oroligt på mig och sa:
Är du säker på att du klarar det? Det är en tuff klass, och de är väldigt hårda med tekniken. Det blir en svår första klass.
Snart började jag höra andra omkring mig säga samma sak.
 
Det fick ju såklart mig att vilja bevisa ännu mer att jag kunde göra det.
Jag har i hela mitt liv haft turen att klara av vad jag än vill om jag bara är motiverad och verkligen bestämmer mig för det.
 
När hon tillslut gav med sig och bokade in mig på utbildningen var jag lyrisk.
Såhär i efterhand kan jag inte låta bli att le lite åt hur stor grej jag gjorde av det här. Men jag är en otålig och aningen dramatisk själ, och ville verkligen utvecklas!

Utbildningen (som jag faktiskt började blogga om här under tiden, men aldrig riktigt berättade klart om) var helt galen. Två dagar fyllda med nya intryck och träning, träning, träning. Tror vi nötte passet omkring åtta gånger på två dagar.
Jag gjorde mitt yttersta hela tiden, men kände ungefär halvvägs för första gången i mitt liv att det inte riktigt räckte.
När vi sen skulle utvärderas i slutet av sista dagen blev jag "underkänd".
 
Jag var helt knäckt. Kunde inte hålla tårarna tillbaka, trots att det var fullt av okända människor kring mig. Jag var så besviken på mig själv, på utbildningen, på allt. Helt slut i kroppen och psyket och så otroligt chockad över att jag inte klarat det trots min stora ansträngning. Jag var för svag och orkade inte hålla tekniken ordentligt i de svåraste låtarna, och behövde därför träna upp mig, filma dessa låtar, skicka in dem och få dem godkända för att få börja hålla klasser.
 
Jag ringde min fantastiska pappa och livscoach och grät floder. Han tröstade mig med massa uppmuntrade ord, och sa att det kunde vara nyttigt för mig att inte ha klarat något på första försöket, jag har ju faktiskt haft det ganska lätt i livet och inte behövt kämpa så mycket för att uppnå de saker jag vill.
 
Väl tillbaks på jobbet bröt jag ihop för tredje gången och skämdes så jävla mycket över att jag inte klarat det, när de hade vågat satsa på att utbilda mig.
Och här kommer den stora anledningen till att jag berättar allt det här.
Om någon hade sagt till mig vid det här läget att ungefär 30 procent blir godkända på första försöket, eller att flera av de instruktörer som var verksamma på vår anläggning och som jag såg upp till inte heller hade klarat det på en gång, hade det känts så mycket lättare.
 
Det finns tyvärr en elitism i min bransch, där folk inte vågar erkänna sina brister. Det är säkert en effekt av att vi behöver vara en förebild för de som går på passen, men samtidigt blir det konstigt när man som oerfaren instruktör får känslan av att alla andra är så himla mycket bättre och typ är födda med instruktörs-skills och den fysiska kapacitet och kroppskännedom det faktiskt krävs att hålla klass.
Någonstans måste det finnas rum för att vara mänsklig och göra fel i början.
 
Hur som helst fortsatte jag träna träna träna, skickade in filmen och fick den godkänd. Jag var euforisk.
Det dröjde dock länge innan jag fick börja hålla några egna klasser. I ärlighetens namn skavde det lite i mig, för jag behövde filma licensvideon, och jag uppfattade det dessutom som att jag inte var "värdig" att ha klassen trots att jag ju nu fått ok från Les Mills.
 
Faktum är att jag tror inte jag höll en enda klass med den koreografi jag gick utbildningen på. Jag teamade en gång, men ingen egen klass. (Det släpps en ny koregrafi var tredje månad.)
 
När nästa koregrafi kom (i somras) nötte jag på egen hand in den. Så småningom gick vår platschef på mammaledighet, och när Jennifer (älskade Jennifer!) gick in som platschef fick jag äntligen börja köra klassen på riktigt. Hon hjälpte till att boosta mig otroligt mycket i det här, trodde på mig och kastade mig in i det när jag tvivlade på mig själv, så att jag var tvungen att genomföra klassen trots att jag egentligen inte vågade. Dessutom gick jag min grundutbildning i anatomi och fysiologi och styrketränarutbildningen (två första delarna av PT-utbildningen) men mycket goda resultat och positiv feedback, här godkänd på en gång. (Ursäkta skrytet, men ni förstår nog varför.)
 
Med stort självförtroende skickade jag in min licensfilm. (En film på hela klassen med deltagare där allt måste vara korrekt - koreografi, teknik och coachning.)
 
Sen kom bakslag nummer två.
Fail.
Min teknik (styrka) var fortfarande inte tillräcklig.
 
I samband med det här kom en ny koregrafi som jag verkligen hade svårt för.
Det blev för mycket och jag slutade i princip att hålla klasser.
Vid det här laget var jag mer arg än ledsen och tyckte att kraven var för höga.
 
Nästa koregrafi som kom (CxWorx9) var dock perfekt i mina ögon.
Jag bestämde mig för att "nu jävlar sätter jag det här en gång för alla!" filmade och skickade in, BAM!
 
Tredje bakslaget.
Tekniken var perfekt den här gången. Fick till och med plus i kanten för den. Men koreografin satt inte.
 
Jag valde att skratta åt eländet den här gången. Faktum var att de hade rätt, jag hade blivit för ivrig och skickat in lite för snabbt. Jag fortsatte filma varenda klass jag höll. Vid det här laget hade jag tre egna fasta Cx-klasser i veckan och vikade ständigt på andra förutom dessa, så min mobil var konstant fullproppad med filmer på mig själv flängandes med gummiband och viktplattor.
Ingen var bra nog i mina ögon.
Jag hade två chanser kvar att bli godkänd och få licensen, annars skulle jag vara tvungen att gå om hela utbildningen.
 
Till slut nådde jag deadline. Satt och bläddrade bland mina tusen filmer, och valde ut den som ändå kändes mest ok.
Snabbt svar från Les Mills denna gång.
Fel på uppladdningen.
Hahah!
 
Jag skickade in en ny film, tittade igenom den typ fem gånger innan och hittade såklart en massa fel, men hade inget annat val än att skicka in ändå.
 
Under tiden jag väntade på svar för den här filmen var det någon som sa att man inte alls har fem chanser på sig innan man måste gå om utbildningen, utan bara tre!

Vet fortfarande inte om det stämmer, men detta skulle alltså innebära att om jag blev failad igen skulle jag inte få hålla klassen mer
TUR då att jag fick svar idag och ÄNTLIGEN blev fucking godkänd!!
 

I omdömet står bland annat:

"Du har en bra kontakt med gruppen och det gör dem motiverade.
Du ger bra initial (grundläggande) och follow up (uppföljande) cues och det ger kunderna en säker och effektiv träning.
Du är stark och har en fin hållning genom hela passet. Din uthållighet är bra och du är en förebild för dina deltagare."
 
Att få höra att jag är stark och har bra hållning betyder extra mycket just eftersom det var styrkan jag tappade på i början. Och min hållning har alltid varit lite av ett komplex, då den innan jag började träna var för jävlig. Framroterade axlar och så kallad "sway back" som fick mig att se ut som en hösäck och verkade väga typ fem kilo mer än jag gjorde.

Uppenbarligen har allt mitt slit, alla timmar framför den där förbannade spegeln i gruppträningssalen med nitiskt slipande på vinklar och linjer, alla långpromenader med låtar som jag egentligen inte tycker är så jättebra i hörlurarna och det eviga räknandet av åttor, gett resultat. Därför kan jag verkligen känna att det min pappa sa var sant; jag har definitivt lärt mig något av allt det här. Nu står jag bättre garderad inför nästa motgång, för såna kommer alltid. Men framförallt känns det sjukt mycket bättre att få den här licensen nu när jag vet hur mycket arbete som ligger bakom. Hade jag bara glidit igenom det här hade jag inte burit den med samma stolthet. Nu vet jag att jag verkligen krigat för den, som den warrior princess jag är. ;)
 
 

Boxning, ben, ruffie, ridning...

Jag har haft två riktigt grymma träningsdagar denna vecka!
 
Det ena var i torsdags, min B-dag. Då körde jag boxning och ben med David, och det var första gången på lääänge som jag köttade ben i gymmet.
Eller köttade och köttade, tog det lugnt och jobbade tekniskt efter Rosemaries uppfodran, men körde massa böj och utfall, och det var alldeles alldeles underbart att vara tillbaks i squat racken igen. Som att komma hem till sin egna säng efter att ha varit bortrest en tid, haha!
Boxningen var precis lika rolig som förra veckan, så jag tjatade lite på David om att börja köra två gånger i veckan i stället. Jag har lång väg kvar med tekniken, jobbade mycket med krokarna och avståndet.
 
En ännu bättre dag var min R-dag i lördags. Då körde jag äntligen mitt första ruffie-pass, vilket jag har trånat efter i typ ett år. Sen jag först hörde om ruffie training har jag vetat att detta är något för mig, och jag kunde inte haft mer rätt.
Alla de komponenter som enligt mig bör finnas i ett bra träningspplägg var där!
Fantastiskt effektiv träning, massa kroppskontakt, funktionellt, helknäpp musik, korta intervaller och inte en massa tjafs och överdriven hurtighet i själva upplägget.
Jag har i mitt arbete för Svenska Boxningsförbundet och genom pojkvänner som kört kampsport  fått uppfattningen om att kampsportsvärlden genomsyras av en väldigt schysst stämning. Righteous och rak, liksom. Och den stämningen fanns verkligen i ruffie-passet!
All fysisk kontakt och peppen i att jobba med parövningar gjorde att jag svävade runt i världens lyckorus efteråt.
Jag är minst sagt frälst, och ska definitivt utbilda mig till instruktör.
Fram tills workshopen är i början av februari ska jag försöka få chansen att plocka fler pass, och även köra om passet från i går på egen hand. Kan inte vänta!!
 
Efter ruffien åkte jag och min instruktörskollega Mirva ut till hennes vackra häst Cosmus.
Jag var sjukt taggad inför ridningen också. Och det var verkligen superkul att få sitta på hästryggen igen efter alla dessa år.
Men ärligt talat blev jag lite besviken på mig själv, för jag var mycket mycket mer ringrostig än jag trott. Det kändes rentav läskigt att galoppera i början, och jag hade svårt att känna in hästen.
Jag tror det framförallt berodde på att det helt enkelt var så länge sen. Men också att det är rätt stor skillnad på en enormt stor och meriterad hopphäst, och trötta ridskoleponnys.
 
Efter ett tag kom jag dock in lite i mitt gamla flow, men tyvärr började Cosmus bli trött av att springa i djupsnö så vi fick runda av där.
När jag skrittade ner honom strömmade dagens andra lyckorus genom kroppen. Det var av en mer stillsam karaktär än det första, och jag insåg att en ridtur i skogen är ett riktigt bra sätt att njuta av nuet på. Som meditation...

Jag hoppas få chans att rida fler gånger framöver. Skulle verkligen vilja få tillbaks mina gamla skills och bygga på dem. Sen älskar jag ju all kontakt med djur, och framförallt i kombination med träning!
 
På lördagskvällen var jag på en rolig och galen hemmafest, så söndagen har spenderats på en ganska stillsam frekvens. Har firat min systers födelsedag, och,som alltid hemma hos mamma, ätit sjukt mycket. Dessutom har jag pussat massor på min brorson Alfred. Jag hittar inte ord som kan beskriva den kärlek jag kände för honom idag. Vi bondade mer idag än vi någonsin gjort tidigare. Jag höll honom och han var lite ängslig och gnällig, så jag gick undan från alla människor och sjöng Marley-låtar med min (som den av någon anledning blir nu och då) hesa stämma, och då kände jag hur lugnet la sig i hela hans lilla kropp. Han tystnade och la sitt minihuvud mot mitt hjärta, och vi nästan smälte ihop till ett och jag kunde bara inte sluta snufsa på hans sammetslena hjässa. Finns det någon mer fantastisk doft än bebisdoft?
 
Den här helgen kommer jag att spara på en alldeles speciell plats i mitt hjärtas minnesarkiv. Jag är så tacksam över den, och den har byggt förväntningar och ideer inför kommande veckor.

Nu sitter jag och planerar det sista inför morgondagens PT. Självklart får min kund prova på lite ruffie-övningar! ;) Jag ska också vikariera på Senior-cirkeln förutom mina egna två pass och har en riktigt lång dag, så nu ska jag jobba på för det är verkligen dags att sova.
 
All kärlek!

Morning glory

Jag vet att jag ofta tjatar om morgnar och frukost, men det är verkligen något med morgnar!

När jag var yngre hatade jag dem verkligen, men jag har lärt mig att om man bara kommer upp så får man ta del av den absolut bästa stunden på dagen.
Världen är som vackrast, maten är som godast och hela dagen ligger framför en. Man är full av förväntningar, idéer och förhoppningsvis energi, och har makten att sätta nivån för de kommande timmarna genom att ställa in sig i rätt mode.

Jag gör det bäst genom en riktigt bra frulle.
Drar på min morgon-playlist, tänder ljus och ser till att alltid ha med något "treat" i varje frukost, typ smoothie, egenbakat bröd eller frukt.
Ofta misslyckas jag dock med att bara äta frukost och inte göra tusen andra saker samtidigt. Idag blev det till exempel att planera kvällens Cirkel och blogga. ;) Men det är bättre än de dagar då jag äter stående/gående, samtidigt som jag klär på mig och lagar lunchlåda, haha! Alla morgnar är inte stillsamma och stressfria om man säger så.

Idag har jag massa spännande saker att göra! Först möte med idrottsläraren i Tätorpsskolan för att planera en friluftsdag som ska hållas hos oss på Flex. Jen brukar vara ansvarig, men i år reser hon till Zanzibar, så "lillasyster" får ta över projektet. Känns sjukt spännande och kul! Jag har längtat efter nya utmaningar, så det är perfekt!

Sen kör jag det numera stående boxpasset med David, vilket jag är galet taggad till. Funderar på att slänga in lite ben eller ryggträning efter det också, får se hur kroppen känns.

Jobbar eftermiddag/kväll, ny PT-kund, Cirkelträningen och en svår instruktion att planera. Sen blir det skrivbordstjänst för första gången på länge, vilket faktiskt känns rätt skönt efter allt flängande mellan klasser och PT-kunder på sistone.

Ha en riktigt fin dag! Uppskatta den, för den kommer antingen att kännas som en gåva eller en lärdom, och i morgon kanske det blir tvärtom! (Dagens pretto-citat by me)

Puss!

KAOS

...var det idag på mitt cirkelpass!
Det kom nämligen 18 pers, varav sisådär hälften dök upp i sista stund innan klassen.

Så jag slängde ihop några extra övningar i ren panik och hoppades på det bästa.

Cirkelträningen hålls i vår lilla gruppsal, så det var fullständigt smockat med folk och redskap. Den här typen av pass blir ofta lite kaosartade redan som det är, med hög musik, mig gormandes antalet sekunder och frenetiskt arbete i ett virrvarr av pulshöjande och styrkemässiga moment.
Men idag var det verkligen något extra.

Eftersom jag lider av svår prestationsångest gällande mina pass, var jag ärligt talat ganska nere efteråt för att allt kändes så rörigt.

Men så tog jag en promenad med David och pratade av mig frustrationen, andades in kall vinterluft och rensade huvudet...

Och insåg att det var så många som kom på mitt pass att vi knappt fick plats.
Det är ju en bra grej?! Förra veckan var vi hälften så många ungefär, så ryktet måste liksom ha spridit sig... Om att passet är bra? Visst?!

Så strunt samma att det blev lite kaos! Det är ju inte konstigt, och jag gjorde faktiskt som alltid mitt allra bästa. Hoppas på att lika många vill köra passet på torsdag också, så ska jag se till att klura ut hur vi löser logistiken tills dess. Jag tänker att man kan köra dubletter av varje station och låta folk "tävla" mot varandra litegrann?

Nu ska jag försöka sova. Har en PT-kund i morgon som avskyr gymträning men som jag lyckats lura in på funktionellt, så behöver min supersömn för att lägga upp ett riktigt grymt pass åt honom!

Bilden är uppenbarligen från Cx, men det är instruktörs-Matilda i alla fall. Äppelkäck och dan som jag blir på scenen.

Mindfulness-dag

Oj, vad vackert det är ute idag!
Solen kastar slängkyssar ner på den glittervita marken. Himlen tar udden av den skarpa kylen med sin blåa mjukhet, och andetagen får själ när de möter den krispiga januariluften.

Jag vaknade tidigare än jag tänkt i morse, fylld av energi, och bestämde mig för att göra den till en vacker dag inuti också.

Min lördagsvana trogen gjorde jag proteinpannkakor och en stor kopp kaffe till frukost.
Mufflade runt läääänge i mina allra skönaste (och fulaste) mys-shorts innan jag kopplade Aia och gick ut för att möta rimfrosten.
Snabb promenad i full närvaro, sen bort till gymmet för yoga.

Yogan är ju ett av mina senaste påhitt, och den ger mig ett helt annat perspektiv på min kropp. Det är så mycket jag fortfarande inte kan, och så mycket att lära om, lära rätt. Jag är stark men stel, också på ställen jag inte ens visste om.

Ännu mer lärorik blev PT-sessionen med Rosemarie.
Vi hann inte längre än till mina höfter, haha! Vi gick bland annat igenom höftböjare, fot/tå-stretch(!), teknik i knäböj (återigen, lär om lär rätt -parallella höfter och vikten jämn över fötterna!!) och "omvänd" finne, där min Cx-trötta core fick kriga på ett helt nytt sätt.

Vi kom överens om att det bästa är att "plocka isär" hela min kropp och finslipa teknik, rörlighet med mera innan vi börjar köra hårt. Som jag misstänkte blir jag lite skev då jag tränar som en kille.
En kvinna har ungefär 90 procent av en mans potentiella styrka i benen, 50-65 procent i bål och 25-30 procent i överkropp!
Att då som jag kötta på med benträning är ju kanske inte det smartaste när höfterna vill sticka iväg och fötterna pronerar. Inte konstigt att jag börjat känna av i knäet, det befinner sig ju liksom mitt i stormens öga! Dessutom är jag tight i quadriceps (vilket jag ju också visste, men man måste bara höra någon annan säga det ibland!) så det påverkar knäna ännu mer.

Jag har ett grundschema att börja jobba på. Kommer gå ner i vikter ännu mer och foka ännu mer på teknik, på ett nytt sätt.
Det är lite som att lära om, och ni lär inte läsa om träning för kvinnor vs män för sista gången! ;)

Resten av dagen är ganska oplanerad. Käkade just en grym lunch med fitnessnudlar, quornfärs, ingefära, vitlök och sesamfrön och ska dricka en kopp te innan jag ger mig ut igen. Jag slåss med brutala chokladcravings idag, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till! Tur att jag är helpank, annars hade jag sänkt en godispåse för lääänge sen!

Ha en fantastisk dag!

Grötfrukost

Havregrynsgröt är allmänt känt inom idrottsvärlden som den ultimata frukosten. Havregryn innehåller både sköna kolhydrater, vitaminer, fibrer och järn (speciellt de fiberberikade).

Jag fick ett super-recept på så kallad "äppelkaksgröt" av en bjässe på gymmet. Komplett, superenkel frulle med extra protein som smakar gotte!

En portion:
Koka upp ett tärnat äpple i 1 dl vatten
Tillsätt ytterligare 1 dl vatten tillsammans med 1 dl havregryn (eventuellt även frön, såsom chia, linfrö eller phsyllium, och fiberhusk)
Koka till en gröt, ta av från plattan och blanda i kanel och en skopa proteinpulver med vaniljsmak. (Jag använder Triple Protein från WNT - låg halt snabba kolisar och spjälkat fyra gånger vilket ger en grym kvalitét, plus att det är protein från tre olika snabba källor)


Mmmmmnamnamnam, dagen kan börja!

(Jaja, bilden är från i julas, så ni får stå ut med att det är en adventsljusstake med, men det är i alla fall the real thing!)

The small things that makes you smile

Min morgon har hittills varit ganska värdelös. Vaknade utan lust till nåt. Ont i hela kroppen och hes från att ha hållt Cx och Cirkelträning utan headset igår. Ville inte ens äta frukost så svepte en proteinshake och gick ut med Aia som var helt överjävlig denna morgon. Funderade tre gånger på att ringa och avboka hälsotesterna jag skulle på eftersom jag är så paj. Men bestämde mig för att ändå åka in. Om inte annat får jag veta hur jag ligger i puls, om jag nu är övertränad lär den ju ha höjts.

Bussen kommer sent. När den väl kommer sitter såklart en gammal gammal fling på den. Orkar verkligen inte sitta och kallprata med honom om "vad gör du nu för tiden", känns sjukt onödigt!
Men jag lyckas gömma mig i luvan och väl i Gullmarsplan bestämmer jag mig för att unna mig en finkaffe, trots att jag egentligen inte har råd.

Och det är här det vänder!
För inne på Espressohouse är stämningen nämligen på topp.

Det är framförallt en kille som taggar igång de andra genom att dansa runt och sjunga med till "Express yourself". Alla ler stort mot mig, och jag tänker att alla fyra omöjligt kan ha haft en perfekt morgon, men att de just här, just nu bara lever och leker och ger sina trötta morgongäster lite positiv energi.

Min latte smakar ljuvligt, och någon har ritat en sol på locket. I Metro är mitt horoskop för en gångs skull positivt, och tunnelbanan tajmar perfekt i Slussen. Jag drar på "Express yourself" i hörlurarna, känner hur värmen sprider sig i kroppen och hur jag klär på mig mitt sedvanliga jättesmajl igen.

Tack! Ni gjorde verkligen min dag. Nu kör vi!! Hälsotesterna får gå som de går, förra gången var de rätt hyfsade, så det blir kul att se skillnaden hur som helst. Publicerar resultaten här så fort jag får sammanställningen.

Ha en fantastisk dag alla fina!! Smile at the world and the world will smile at you. :)

 

 Puss från ollonhuvudet!

När kroppen säger stopp

Nytt år!
Jag borde kanske skriva ett cheery inlägg om nystart, motivation och hård träning.
Men det kommer jag inte att göra.
 
För de senaste två veckorna har jag nämligen varit mer inaktiv än på riktigt länge.
Min kropp har gått sönder och skriker nu till mig att skärpa mig.
Under en längre period har jag fått små varningssignaler som jag envist ignorerat. Bara fortsatt, ökat träningsdosen, tummat på sömnen (och inte kunnat sova när jag försökt), festat hårt och ätit endera för lite eller för mycket.
Tillslut tog det stopp.
På julafton kom jag inte upp ur sängen. Jag hade ont i varenda led och mådde fruktansvärt illa.
Jag var sängliggande i ett par dagar, innan jag bestämde mig för att vara frisk.
Jag tänkte: "Det här är bara psykiskt, nu får jag fan skärpa mig!" och stack iväg till gymmet.
 
Det var nog det sämsta benpass jag någonsin genomfört. Jag fick kväljningar och svettades som en gris trots att vi varken körde tungt eller pulshöjande, och mitt i böjen började det flimra framför ögonen.
Min nyfunna (yeey!) träningspartner Hanna frågade ett par gånger om vi inte skulle lägga ner, men jag ville verkligen köra på och tvingade mig själv genom ett konstigt och halvhjärtat pass.
Dagen efter hade jag förvånansvärt nog en fruktansvärd träningsvärk.
Efter att jag någon dag senare var hos min sjukgymnast fick jag sjukt ont i bröstet, på samma ställe som jag fick en skada för typ ett år sen.
 
Droppen (för andra gången) var när jag höll klass.
Jag stod där i plankan med prickar framför ögonen samtidigt som jag panikslaget tänkte: "Svimma inte, Matilda! Du får inte svimma mitt under en klass!" Efter passet bara svartnade det, och det kändes verkligen som om golvet försvann under mig.
 
Sen dess har jag vilat. Och varit fullständigt slut fysiskt. En kollega berättade om när hon var övertränad, och när hon sa "Jag kunde inte ens gå i trappor" hajade jag till. Det är precis så det har varit för mig.
Jag har tvingat mig igenom gympass, men sen inte orkat gå ut med Aiakos, och på riktigt tagit hissen en våning.
Hur jävla dum får man vara?
Jag pratar dagligen med kunder om hur viktigt det är att lyssna på kroppen, äta ordentligt och vila.
Men jag lever inte som jag lär!
Jag har tänkt att jag är ung och frisk. Att om jag bara intalar mig själv psykiskt kan jag klara vad som helst.
Och under 2012 har jag utvecklats enormt i min träning. Det har nog fått mig att tro att jag är gjort av betong.
 
Men nu har jag beviset. Jag är fortfarande en vanlig människa av kött och blod. Kanske en krigarprinsessa i psyket, men alldeles mänsklig i kroppen.
Och jag är tacksam för att min alldeles mänskliga kropp sa stopp innan det var alldeles för sent.
 
Därför blir mitt fokus i detta årets första inlägg på sätt och vis nystart, men inte i januaris vanliga bemärkelse.
Mitt nyårslöfte till mig själv är att på riktigt lyssna på kroppen.
Och jag tror att vi är fler som verkligen behöver göra det.
Alla sociala medier är fullsmockade med updates om träning, motivations-bilder, nyttig kost, hysteriska tillrop om hur mycket alla tränar. Vi bombas (och bombar) med all möjligg visdom, Attgeuppärinteettalternativ Detduäteriensamhetärvaddubäroffentligt Howbaddoyouwantit Hållkäftenochlyft AbsaremadeinthekitchenPostapicofyoursI´llshowyoumineBeastmode...
 
Eller bara andas?
 
Kanske är det lite så att vi projicerar all den stress vi bär i egenskap av moderna storstadsmänniskor, på träningen? Kanske har träningen gått från att vara en mental fristad som ger oss lite quality time med oss själva, till att bli något slags hetsigt störtlopp i kategorin "Vem är duktigast"?
 
I grunden är det ju bra. Men jag tror att det också är viktigt att ibland fråga sig varför man gör det. Vad händer om man inte tränar en vecka? Går världen under? Blir du smällfet och svag?
Det är nog nyttigt att klara av att vila ordentligt också.
Till och med om man älskar träning så mycket att man jobbar med det.
 
Jag har vilat nu och är på väg tillbaks. Som tur är har jag också folk omkring mig som säger till mig på skarpen när jag vevar igång Attgeuppärinteettalternativblablabla för snabbt. Ibland behöver man ge upp.
 
För att kunna sätta sig på hästen igen. Och börja trava innan man galopperar.
 
 
 
 

Gårdagens post workout-meal

Efter gårdagens köttarpass unnade jag mig själv choklad- och bananpannkisar till middag.
Jag skulle nog inte kategorisera dessa som "nyttiga", då det är en del snabba kolisar och sockerarter i dem, men allt är förstås relativt och det är ju bättre än vanliga pannkisar. Och efter träning är det perfekt!

Jag har börjat snåla in på proteintillskott, då jag på sistone hört allt mer negativt angående för högt intag av protein, framförallt "konstgjort" och förädlat sådant i pulverform. (Förutom hård mage och njursjukdomar tros även blodproppar ha ett samband med detta!)
Så det protein som finns i dessa pannkisar kommer från hederligt ägg och mjölk. Vill man ha mer kan man ju äta med kvarg eller keso. Ja, eller slänga i en skopa prottepulver om man inte är lika nojig (eller lika mycket lättviktare) som jag!
 
Receptet:
2 ägg
1 äggvita
1 dl fiberhavre
1 banan
1 msk majsmjöl
2 msk kakao
2 dl mjölk
 
Mixa med stavmixer, stek i kokosolja på medeltemperatur.
Jag käkade mina pancakes med kokos och Agavesirap, men det är bara att experimentera med sköna frukter (typ mango/varma hallon/galiamelon lär ju vara grymt gott!)
 
 
Namnamnamnamnam!

Krigarprinsessan

Träning, kost, tankar och inspiration.

RSS 2.0