...var det idag på mitt cirkelpass!
Det kom nämligen 18 pers, varav sisådär hälften dök upp i sista stund innan klassen.

Så jag slängde ihop några extra övningar i ren panik och hoppades på det bästa.

Cirkelträningen hålls i vår lilla gruppsal, så det var fullständigt smockat med folk och redskap. Den här typen av pass blir ofta lite kaosartade redan som det är, med hög musik, mig gormandes antalet sekunder och frenetiskt arbete i ett virrvarr av pulshöjande och styrkemässiga moment.
Men idag var det verkligen något extra.

Eftersom jag lider av svår prestationsångest gällande mina pass, var jag ärligt talat ganska nere efteråt för att allt kändes så rörigt.

Men så tog jag en promenad med David och pratade av mig frustrationen, andades in kall vinterluft och rensade huvudet...

Och insåg att det var så många som kom på mitt pass att vi knappt fick plats.
Det är ju en bra grej?! Förra veckan var vi hälften så många ungefär, så ryktet måste liksom ha spridit sig... Om att passet är bra? Visst?!

Så strunt samma att det blev lite kaos! Det är ju inte konstigt, och jag gjorde faktiskt som alltid mitt allra bästa. Hoppas på att lika många vill köra passet på torsdag också, så ska jag se till att klura ut hur vi löser logistiken tills dess. Jag tänker att man kan köra dubletter av varje station och låta folk "tävla" mot varandra litegrann?

Nu ska jag försöka sova. Har en PT-kund i morgon som avskyr gymträning men som jag lyckats lura in på funktionellt, så behöver min supersömn för att lägga upp ett riktigt grymt pass åt honom!

Bilden är uppenbarligen från Cx, men det är instruktörs-Matilda i alla fall. Äppelkäck och dan som jag blir på scenen.