Boxning, ben, ruffie, ridning...

Jag har haft två riktigt grymma träningsdagar denna vecka!
 
Det ena var i torsdags, min B-dag. Då körde jag boxning och ben med David, och det var första gången på lääänge som jag köttade ben i gymmet.
Eller köttade och köttade, tog det lugnt och jobbade tekniskt efter Rosemaries uppfodran, men körde massa böj och utfall, och det var alldeles alldeles underbart att vara tillbaks i squat racken igen. Som att komma hem till sin egna säng efter att ha varit bortrest en tid, haha!
Boxningen var precis lika rolig som förra veckan, så jag tjatade lite på David om att börja köra två gånger i veckan i stället. Jag har lång väg kvar med tekniken, jobbade mycket med krokarna och avståndet.
 
En ännu bättre dag var min R-dag i lördags. Då körde jag äntligen mitt första ruffie-pass, vilket jag har trånat efter i typ ett år. Sen jag först hörde om ruffie training har jag vetat att detta är något för mig, och jag kunde inte haft mer rätt.
Alla de komponenter som enligt mig bör finnas i ett bra träningspplägg var där!
Fantastiskt effektiv träning, massa kroppskontakt, funktionellt, helknäpp musik, korta intervaller och inte en massa tjafs och överdriven hurtighet i själva upplägget.
Jag har i mitt arbete för Svenska Boxningsförbundet och genom pojkvänner som kört kampsport  fått uppfattningen om att kampsportsvärlden genomsyras av en väldigt schysst stämning. Righteous och rak, liksom. Och den stämningen fanns verkligen i ruffie-passet!
All fysisk kontakt och peppen i att jobba med parövningar gjorde att jag svävade runt i världens lyckorus efteråt.
Jag är minst sagt frälst, och ska definitivt utbilda mig till instruktör.
Fram tills workshopen är i början av februari ska jag försöka få chansen att plocka fler pass, och även köra om passet från i går på egen hand. Kan inte vänta!!
 
Efter ruffien åkte jag och min instruktörskollega Mirva ut till hennes vackra häst Cosmus.
Jag var sjukt taggad inför ridningen också. Och det var verkligen superkul att få sitta på hästryggen igen efter alla dessa år.
Men ärligt talat blev jag lite besviken på mig själv, för jag var mycket mycket mer ringrostig än jag trott. Det kändes rentav läskigt att galoppera i början, och jag hade svårt att känna in hästen.
Jag tror det framförallt berodde på att det helt enkelt var så länge sen. Men också att det är rätt stor skillnad på en enormt stor och meriterad hopphäst, och trötta ridskoleponnys.
 
Efter ett tag kom jag dock in lite i mitt gamla flow, men tyvärr började Cosmus bli trött av att springa i djupsnö så vi fick runda av där.
När jag skrittade ner honom strömmade dagens andra lyckorus genom kroppen. Det var av en mer stillsam karaktär än det första, och jag insåg att en ridtur i skogen är ett riktigt bra sätt att njuta av nuet på. Som meditation...

Jag hoppas få chans att rida fler gånger framöver. Skulle verkligen vilja få tillbaks mina gamla skills och bygga på dem. Sen älskar jag ju all kontakt med djur, och framförallt i kombination med träning!
 
På lördagskvällen var jag på en rolig och galen hemmafest, så söndagen har spenderats på en ganska stillsam frekvens. Har firat min systers födelsedag, och,som alltid hemma hos mamma, ätit sjukt mycket. Dessutom har jag pussat massor på min brorson Alfred. Jag hittar inte ord som kan beskriva den kärlek jag kände för honom idag. Vi bondade mer idag än vi någonsin gjort tidigare. Jag höll honom och han var lite ängslig och gnällig, så jag gick undan från alla människor och sjöng Marley-låtar med min (som den av någon anledning blir nu och då) hesa stämma, och då kände jag hur lugnet la sig i hela hans lilla kropp. Han tystnade och la sitt minihuvud mot mitt hjärta, och vi nästan smälte ihop till ett och jag kunde bara inte sluta snufsa på hans sammetslena hjässa. Finns det någon mer fantastisk doft än bebisdoft?
 
Den här helgen kommer jag att spara på en alldeles speciell plats i mitt hjärtas minnesarkiv. Jag är så tacksam över den, och den har byggt förväntningar och ideer inför kommande veckor.

Nu sitter jag och planerar det sista inför morgondagens PT. Självklart får min kund prova på lite ruffie-övningar! ;) Jag ska också vikariera på Senior-cirkeln förutom mina egna två pass och har en riktigt lång dag, så nu ska jag jobba på för det är verkligen dags att sova.
 
All kärlek!

Morning glory

Jag vet att jag ofta tjatar om morgnar och frukost, men det är verkligen något med morgnar!

När jag var yngre hatade jag dem verkligen, men jag har lärt mig att om man bara kommer upp så får man ta del av den absolut bästa stunden på dagen.
Världen är som vackrast, maten är som godast och hela dagen ligger framför en. Man är full av förväntningar, idéer och förhoppningsvis energi, och har makten att sätta nivån för de kommande timmarna genom att ställa in sig i rätt mode.

Jag gör det bäst genom en riktigt bra frulle.
Drar på min morgon-playlist, tänder ljus och ser till att alltid ha med något "treat" i varje frukost, typ smoothie, egenbakat bröd eller frukt.
Ofta misslyckas jag dock med att bara äta frukost och inte göra tusen andra saker samtidigt. Idag blev det till exempel att planera kvällens Cirkel och blogga. ;) Men det är bättre än de dagar då jag äter stående/gående, samtidigt som jag klär på mig och lagar lunchlåda, haha! Alla morgnar är inte stillsamma och stressfria om man säger så.

Idag har jag massa spännande saker att göra! Först möte med idrottsläraren i Tätorpsskolan för att planera en friluftsdag som ska hållas hos oss på Flex. Jen brukar vara ansvarig, men i år reser hon till Zanzibar, så "lillasyster" får ta över projektet. Känns sjukt spännande och kul! Jag har längtat efter nya utmaningar, så det är perfekt!

Sen kör jag det numera stående boxpasset med David, vilket jag är galet taggad till. Funderar på att slänga in lite ben eller ryggträning efter det också, får se hur kroppen känns.

Jobbar eftermiddag/kväll, ny PT-kund, Cirkelträningen och en svår instruktion att planera. Sen blir det skrivbordstjänst för första gången på länge, vilket faktiskt känns rätt skönt efter allt flängande mellan klasser och PT-kunder på sistone.

Ha en riktigt fin dag! Uppskatta den, för den kommer antingen att kännas som en gåva eller en lärdom, och i morgon kanske det blir tvärtom! (Dagens pretto-citat by me)

Puss!

KAOS

...var det idag på mitt cirkelpass!
Det kom nämligen 18 pers, varav sisådär hälften dök upp i sista stund innan klassen.

Så jag slängde ihop några extra övningar i ren panik och hoppades på det bästa.

Cirkelträningen hålls i vår lilla gruppsal, så det var fullständigt smockat med folk och redskap. Den här typen av pass blir ofta lite kaosartade redan som det är, med hög musik, mig gormandes antalet sekunder och frenetiskt arbete i ett virrvarr av pulshöjande och styrkemässiga moment.
Men idag var det verkligen något extra.

Eftersom jag lider av svår prestationsångest gällande mina pass, var jag ärligt talat ganska nere efteråt för att allt kändes så rörigt.

Men så tog jag en promenad med David och pratade av mig frustrationen, andades in kall vinterluft och rensade huvudet...

Och insåg att det var så många som kom på mitt pass att vi knappt fick plats.
Det är ju en bra grej?! Förra veckan var vi hälften så många ungefär, så ryktet måste liksom ha spridit sig... Om att passet är bra? Visst?!

Så strunt samma att det blev lite kaos! Det är ju inte konstigt, och jag gjorde faktiskt som alltid mitt allra bästa. Hoppas på att lika många vill köra passet på torsdag också, så ska jag se till att klura ut hur vi löser logistiken tills dess. Jag tänker att man kan köra dubletter av varje station och låta folk "tävla" mot varandra litegrann?

Nu ska jag försöka sova. Har en PT-kund i morgon som avskyr gymträning men som jag lyckats lura in på funktionellt, så behöver min supersömn för att lägga upp ett riktigt grymt pass åt honom!

Bilden är uppenbarligen från Cx, men det är instruktörs-Matilda i alla fall. Äppelkäck och dan som jag blir på scenen.

Mindfulness-dag

Oj, vad vackert det är ute idag!
Solen kastar slängkyssar ner på den glittervita marken. Himlen tar udden av den skarpa kylen med sin blåa mjukhet, och andetagen får själ när de möter den krispiga januariluften.

Jag vaknade tidigare än jag tänkt i morse, fylld av energi, och bestämde mig för att göra den till en vacker dag inuti också.

Min lördagsvana trogen gjorde jag proteinpannkakor och en stor kopp kaffe till frukost.
Mufflade runt läääänge i mina allra skönaste (och fulaste) mys-shorts innan jag kopplade Aia och gick ut för att möta rimfrosten.
Snabb promenad i full närvaro, sen bort till gymmet för yoga.

Yogan är ju ett av mina senaste påhitt, och den ger mig ett helt annat perspektiv på min kropp. Det är så mycket jag fortfarande inte kan, och så mycket att lära om, lära rätt. Jag är stark men stel, också på ställen jag inte ens visste om.

Ännu mer lärorik blev PT-sessionen med Rosemarie.
Vi hann inte längre än till mina höfter, haha! Vi gick bland annat igenom höftböjare, fot/tå-stretch(!), teknik i knäböj (återigen, lär om lär rätt -parallella höfter och vikten jämn över fötterna!!) och "omvänd" finne, där min Cx-trötta core fick kriga på ett helt nytt sätt.

Vi kom överens om att det bästa är att "plocka isär" hela min kropp och finslipa teknik, rörlighet med mera innan vi börjar köra hårt. Som jag misstänkte blir jag lite skev då jag tränar som en kille.
En kvinna har ungefär 90 procent av en mans potentiella styrka i benen, 50-65 procent i bål och 25-30 procent i överkropp!
Att då som jag kötta på med benträning är ju kanske inte det smartaste när höfterna vill sticka iväg och fötterna pronerar. Inte konstigt att jag börjat känna av i knäet, det befinner sig ju liksom mitt i stormens öga! Dessutom är jag tight i quadriceps (vilket jag ju också visste, men man måste bara höra någon annan säga det ibland!) så det påverkar knäna ännu mer.

Jag har ett grundschema att börja jobba på. Kommer gå ner i vikter ännu mer och foka ännu mer på teknik, på ett nytt sätt.
Det är lite som att lära om, och ni lär inte läsa om träning för kvinnor vs män för sista gången! ;)

Resten av dagen är ganska oplanerad. Käkade just en grym lunch med fitnessnudlar, quornfärs, ingefära, vitlök och sesamfrön och ska dricka en kopp te innan jag ger mig ut igen. Jag slåss med brutala chokladcravings idag, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till! Tur att jag är helpank, annars hade jag sänkt en godispåse för lääänge sen!

Ha en fantastisk dag!

Grötfrukost

Havregrynsgröt är allmänt känt inom idrottsvärlden som den ultimata frukosten. Havregryn innehåller både sköna kolhydrater, vitaminer, fibrer och järn (speciellt de fiberberikade).

Jag fick ett super-recept på så kallad "äppelkaksgröt" av en bjässe på gymmet. Komplett, superenkel frulle med extra protein som smakar gotte!

En portion:
Koka upp ett tärnat äpple i 1 dl vatten
Tillsätt ytterligare 1 dl vatten tillsammans med 1 dl havregryn (eventuellt även frön, såsom chia, linfrö eller phsyllium, och fiberhusk)
Koka till en gröt, ta av från plattan och blanda i kanel och en skopa proteinpulver med vaniljsmak. (Jag använder Triple Protein från WNT - låg halt snabba kolisar och spjälkat fyra gånger vilket ger en grym kvalitét, plus att det är protein från tre olika snabba källor)


Mmmmmnamnamnam, dagen kan börja!

(Jaja, bilden är från i julas, så ni får stå ut med att det är en adventsljusstake med, men det är i alla fall the real thing!)

Box!

Idag körde jag och min fina fina vän David ett boxpass.

Jag har, som jag tidigare skrivit om, alltid haft en thing för kampsport, och anat att det egentligen är precis min grej. Körde lite boxning ett tag, men fick för mycket annat att göra för att fortsätta, vilket jag sörjt sen dess.

Så TUR att man har en gammal boxare/tränare som vän!
Som om det inte vore nog är han dessutom en riktigt smickrare, och eftersom jag ääälskar att bli struken medhårs blev alla komplimanger och peppande som en extra grädde på moset.

Vi jobbade mest med jabbar och raka slag, både på säck och mitsar. (Körde en hel del armhävningar också för att bryta av lite.) Men huvudfokus låg på fotarbetet, vilket jag tydligen fick till rätt bra om man ska tro David. :)

Riktigt roligt pass, och en skön start på mitt nya prova-på-mission!
Vi kommer fortsätta köra i alla fall en gång i veckan, och David kommer förmodligen börja köra som instruktör hos oss också, så ni som tränar på Flex och läser det här måste definitivt boka in torsdagskvällarna framöver!! Fantastiskt rolig och mångsidig träning!

Pass nummer två idag blev ett Cx-vick. Det gick riktigt bra, för första gången på länge slapp jag några som helst blodtrycksfall, tekniken krånglade för en gångs skull inte och jag satte koreografin klockrent. Jag var sjukt nöjd eftersom jag filmade till min licens, tills jag upptäckte att mobilen jag filmade med hade ramlat omkull efter halva passet. :(

Men det är bara att filma om i morgon! Förutom Cx och Spinning ska jag också köra PT med min mamma. Får klura ut nåt riktigt roligt, så att jag lever upp till ribban jag satte i måndags då jag nog träningsfrälste henne lite. ;)

Mot nya utmaningar!
Puss/Million Dollar Baby

Back at it!

I fredags kände jag för första gången att jag inte var helt ur balans efter mina klasser
Så jag börjar smyga tillbaks med träningen. Helgen innehöll yoga och funktionellt på låga vikter, och jag hade min bästa vän i hela vida världen med mig, vilket såklart hjälpte mig att hålla en bra nivå.
 
Mitt nya manifest blir att chilla med viktplattorna, stretcha och köra mer mindfulness-träning, hålla två fasta vilodagar i veckan och gärna lägga in fler, och hoppa träningen då jag inte fått tillräckligt med sömn.
Träning är och ska vara roligt, inte blodigt jävla allvar! Så jag ska tillåta mig själv att leka mer.
Den närmaste månaden har jag planerat in massa nya, roliga träningsformer. (Jag kommer självklart att berätta om det här!) Jag ska bland annat prova Ruffie training, vilket jag velat göra riktigt länge! Jag ska också följa med en kollega ut till hennes häst och rida, vilket jag inte gjort på flera år, och verkligen ser fram emot. Ridningen hade verkligen varit fantastiskt rolig att ta upp igen!
På lördag kör jag dessutom första passet med min PT, Rosemarie. Hon är en fantastisk kvinna med massa kunskap kring yoga, töj och funktionellt. Hon är också insatt i träning anpassad för kvinnors kroppar.
Vi lever ju onekligen i en värld där männen sätter normen. Men i samhället i stort går vi ju faktiskt framåt. Träningsvärlden (framförallt gymvärlden) ligger dock steget efter, även fast tjejer vid det här laget definitivt har etablerat sig till och med på gymmet. Här är fortfarande männens kroppar de som sätter normen. Övningarna i gymträning är utformade efter hur killar funkar fysiskt, och är kanske inte alltid de bäst lämpade för kvinnor. (Vissa maskiner är ju rentav svåra att ställa in i lagom höjd för kvinnors kroppar!)
Därför ska det bli galet spännande att få lite alternativ, för jag tror att det här kan vara en del i varför jag blev övertränad. Jag har kört mycket med killar, med liknande teknik och tungt. Kanske mår min kropp bättre av att jobba ännu mer tekniskt utifrån hur just jag är uppbyggd?
 
Jag är supertaggad, men restriktiv. I stället för att se varje extra pass som ett duktighetspoäng så försöker jag tvärtom se varje extra vilodag som något positivt.
Och faktum är att jag märker skillnad på min fysik! Jag är faktiskt i bättre form nu efter nästan en månads vila, än veckorna innan jul när jag körde på som hårdast. Tror det kan ha att göra med att fixeringen kring mat lättat lite när jag inte tränat så hårt...

Nu ska jag ge mig ut i snökaoset med världens bästa monsterhund!
 
Glöm inte att leva, leka och skratta!
 
 
 

The small things that makes you smile

Min morgon har hittills varit ganska värdelös. Vaknade utan lust till nåt. Ont i hela kroppen och hes från att ha hållt Cx och Cirkelträning utan headset igår. Ville inte ens äta frukost så svepte en proteinshake och gick ut med Aia som var helt överjävlig denna morgon. Funderade tre gånger på att ringa och avboka hälsotesterna jag skulle på eftersom jag är så paj. Men bestämde mig för att ändå åka in. Om inte annat får jag veta hur jag ligger i puls, om jag nu är övertränad lär den ju ha höjts.

Bussen kommer sent. När den väl kommer sitter såklart en gammal gammal fling på den. Orkar verkligen inte sitta och kallprata med honom om "vad gör du nu för tiden", känns sjukt onödigt!
Men jag lyckas gömma mig i luvan och väl i Gullmarsplan bestämmer jag mig för att unna mig en finkaffe, trots att jag egentligen inte har råd.

Och det är här det vänder!
För inne på Espressohouse är stämningen nämligen på topp.

Det är framförallt en kille som taggar igång de andra genom att dansa runt och sjunga med till "Express yourself". Alla ler stort mot mig, och jag tänker att alla fyra omöjligt kan ha haft en perfekt morgon, men att de just här, just nu bara lever och leker och ger sina trötta morgongäster lite positiv energi.

Min latte smakar ljuvligt, och någon har ritat en sol på locket. I Metro är mitt horoskop för en gångs skull positivt, och tunnelbanan tajmar perfekt i Slussen. Jag drar på "Express yourself" i hörlurarna, känner hur värmen sprider sig i kroppen och hur jag klär på mig mitt sedvanliga jättesmajl igen.

Tack! Ni gjorde verkligen min dag. Nu kör vi!! Hälsotesterna får gå som de går, förra gången var de rätt hyfsade, så det blir kul att se skillnaden hur som helst. Publicerar resultaten här så fort jag får sammanställningen.

Ha en fantastisk dag alla fina!! Smile at the world and the world will smile at you. :)

 

 Puss från ollonhuvudet!

När kroppen säger stopp

Nytt år!
Jag borde kanske skriva ett cheery inlägg om nystart, motivation och hård träning.
Men det kommer jag inte att göra.
 
För de senaste två veckorna har jag nämligen varit mer inaktiv än på riktigt länge.
Min kropp har gått sönder och skriker nu till mig att skärpa mig.
Under en längre period har jag fått små varningssignaler som jag envist ignorerat. Bara fortsatt, ökat träningsdosen, tummat på sömnen (och inte kunnat sova när jag försökt), festat hårt och ätit endera för lite eller för mycket.
Tillslut tog det stopp.
På julafton kom jag inte upp ur sängen. Jag hade ont i varenda led och mådde fruktansvärt illa.
Jag var sängliggande i ett par dagar, innan jag bestämde mig för att vara frisk.
Jag tänkte: "Det här är bara psykiskt, nu får jag fan skärpa mig!" och stack iväg till gymmet.
 
Det var nog det sämsta benpass jag någonsin genomfört. Jag fick kväljningar och svettades som en gris trots att vi varken körde tungt eller pulshöjande, och mitt i böjen började det flimra framför ögonen.
Min nyfunna (yeey!) träningspartner Hanna frågade ett par gånger om vi inte skulle lägga ner, men jag ville verkligen köra på och tvingade mig själv genom ett konstigt och halvhjärtat pass.
Dagen efter hade jag förvånansvärt nog en fruktansvärd träningsvärk.
Efter att jag någon dag senare var hos min sjukgymnast fick jag sjukt ont i bröstet, på samma ställe som jag fick en skada för typ ett år sen.
 
Droppen (för andra gången) var när jag höll klass.
Jag stod där i plankan med prickar framför ögonen samtidigt som jag panikslaget tänkte: "Svimma inte, Matilda! Du får inte svimma mitt under en klass!" Efter passet bara svartnade det, och det kändes verkligen som om golvet försvann under mig.
 
Sen dess har jag vilat. Och varit fullständigt slut fysiskt. En kollega berättade om när hon var övertränad, och när hon sa "Jag kunde inte ens gå i trappor" hajade jag till. Det är precis så det har varit för mig.
Jag har tvingat mig igenom gympass, men sen inte orkat gå ut med Aiakos, och på riktigt tagit hissen en våning.
Hur jävla dum får man vara?
Jag pratar dagligen med kunder om hur viktigt det är att lyssna på kroppen, äta ordentligt och vila.
Men jag lever inte som jag lär!
Jag har tänkt att jag är ung och frisk. Att om jag bara intalar mig själv psykiskt kan jag klara vad som helst.
Och under 2012 har jag utvecklats enormt i min träning. Det har nog fått mig att tro att jag är gjort av betong.
 
Men nu har jag beviset. Jag är fortfarande en vanlig människa av kött och blod. Kanske en krigarprinsessa i psyket, men alldeles mänsklig i kroppen.
Och jag är tacksam för att min alldeles mänskliga kropp sa stopp innan det var alldeles för sent.
 
Därför blir mitt fokus i detta årets första inlägg på sätt och vis nystart, men inte i januaris vanliga bemärkelse.
Mitt nyårslöfte till mig själv är att på riktigt lyssna på kroppen.
Och jag tror att vi är fler som verkligen behöver göra det.
Alla sociala medier är fullsmockade med updates om träning, motivations-bilder, nyttig kost, hysteriska tillrop om hur mycket alla tränar. Vi bombas (och bombar) med all möjligg visdom, Attgeuppärinteettalternativ Detduäteriensamhetärvaddubäroffentligt Howbaddoyouwantit Hållkäftenochlyft AbsaremadeinthekitchenPostapicofyoursI´llshowyoumineBeastmode...
 
Eller bara andas?
 
Kanske är det lite så att vi projicerar all den stress vi bär i egenskap av moderna storstadsmänniskor, på träningen? Kanske har träningen gått från att vara en mental fristad som ger oss lite quality time med oss själva, till att bli något slags hetsigt störtlopp i kategorin "Vem är duktigast"?
 
I grunden är det ju bra. Men jag tror att det också är viktigt att ibland fråga sig varför man gör det. Vad händer om man inte tränar en vecka? Går världen under? Blir du smällfet och svag?
Det är nog nyttigt att klara av att vila ordentligt också.
Till och med om man älskar träning så mycket att man jobbar med det.
 
Jag har vilat nu och är på väg tillbaks. Som tur är har jag också folk omkring mig som säger till mig på skarpen när jag vevar igång Attgeuppärinteettalternativblablabla för snabbt. Ibland behöver man ge upp.
 
För att kunna sätta sig på hästen igen. Och börja trava innan man galopperar.
 
 
 
 

Krigarprinsessan

Träning, kost, tankar och inspiration.

RSS 2.0