Boxning, ben, ruffie, ridning...
Jag har haft två riktigt grymma träningsdagar denna vecka!
Det ena var i torsdags, min B-dag. Då körde jag boxning och ben med David, och det var första gången på lääänge som jag köttade ben i gymmet.
Eller köttade och köttade, tog det lugnt och jobbade tekniskt efter Rosemaries uppfodran, men körde massa böj och utfall, och det var alldeles alldeles underbart att vara tillbaks i squat racken igen. Som att komma hem till sin egna säng efter att ha varit bortrest en tid, haha!
Boxningen var precis lika rolig som förra veckan, så jag tjatade lite på David om att börja köra två gånger i veckan i stället. Jag har lång väg kvar med tekniken, jobbade mycket med krokarna och avståndet.
En ännu bättre dag var min R-dag i lördags. Då körde jag äntligen mitt första ruffie-pass, vilket jag har trånat efter i typ ett år. Sen jag först hörde om ruffie training har jag vetat att detta är något för mig, och jag kunde inte haft mer rätt.
Alla de komponenter som enligt mig bör finnas i ett bra träningspplägg var där!
Fantastiskt effektiv träning, massa kroppskontakt, funktionellt, helknäpp musik, korta intervaller och inte en massa tjafs och överdriven hurtighet i själva upplägget.
Jag har i mitt arbete för Svenska Boxningsförbundet och genom pojkvänner som kört kampsport fått uppfattningen om att kampsportsvärlden genomsyras av en väldigt schysst stämning. Righteous och rak, liksom. Och den stämningen fanns verkligen i ruffie-passet!
All fysisk kontakt och peppen i att jobba med parövningar gjorde att jag svävade runt i världens lyckorus efteråt.
Jag är minst sagt frälst, och ska definitivt utbilda mig till instruktör.
Fram tills workshopen är i början av februari ska jag försöka få chansen att plocka fler pass, och även köra om passet från i går på egen hand. Kan inte vänta!!
Efter ruffien åkte jag och min instruktörskollega Mirva ut till hennes vackra häst Cosmus.
Jag var sjukt taggad inför ridningen också. Och det var verkligen superkul att få sitta på hästryggen igen efter alla dessa år.
Men ärligt talat blev jag lite besviken på mig själv, för jag var mycket mycket mer ringrostig än jag trott. Det kändes rentav läskigt att galoppera i början, och jag hade svårt att känna in hästen.
Jag tror det framförallt berodde på att det helt enkelt var så länge sen. Men också att det är rätt stor skillnad på en enormt stor och meriterad hopphäst, och trötta ridskoleponnys.
Jag tror det framförallt berodde på att det helt enkelt var så länge sen. Men också att det är rätt stor skillnad på en enormt stor och meriterad hopphäst, och trötta ridskoleponnys.
Efter ett tag kom jag dock in lite i mitt gamla flow, men tyvärr började Cosmus bli trött av att springa i djupsnö så vi fick runda av där.
När jag skrittade ner honom strömmade dagens andra lyckorus genom kroppen. Det var av en mer stillsam karaktär än det första, och jag insåg att en ridtur i skogen är ett riktigt bra sätt att njuta av nuet på. Som meditation...
Jag hoppas få chans att rida fler gånger framöver. Skulle verkligen vilja få tillbaks mina gamla skills och bygga på dem. Sen älskar jag ju all kontakt med djur, och framförallt i kombination med träning!
När jag skrittade ner honom strömmade dagens andra lyckorus genom kroppen. Det var av en mer stillsam karaktär än det första, och jag insåg att en ridtur i skogen är ett riktigt bra sätt att njuta av nuet på. Som meditation...
Jag hoppas få chans att rida fler gånger framöver. Skulle verkligen vilja få tillbaks mina gamla skills och bygga på dem. Sen älskar jag ju all kontakt med djur, och framförallt i kombination med träning!
På lördagskvällen var jag på en rolig och galen hemmafest, så söndagen har spenderats på en ganska stillsam frekvens. Har firat min systers födelsedag, och,som alltid hemma hos mamma, ätit sjukt mycket. Dessutom har jag pussat massor på min brorson Alfred. Jag hittar inte ord som kan beskriva den kärlek jag kände för honom idag. Vi bondade mer idag än vi någonsin gjort tidigare. Jag höll honom och han var lite ängslig och gnällig, så jag gick undan från alla människor och sjöng Marley-låtar med min (som den av någon anledning blir nu och då) hesa stämma, och då kände jag hur lugnet la sig i hela hans lilla kropp. Han tystnade och la sitt minihuvud mot mitt hjärta, och vi nästan smälte ihop till ett och jag kunde bara inte sluta snufsa på hans sammetslena hjässa. Finns det någon mer fantastisk doft än bebisdoft?
Den här helgen kommer jag att spara på en alldeles speciell plats i mitt hjärtas minnesarkiv. Jag är så tacksam över den, och den har byggt förväntningar och ideer inför kommande veckor.
Nu sitter jag och planerar det sista inför morgondagens PT. Självklart får min kund prova på lite ruffie-övningar! ;) Jag ska också vikariera på Senior-cirkeln förutom mina egna två pass och har en riktigt lång dag, så nu ska jag jobba på för det är verkligen dags att sova.
All kärlek!
Kommentarer
Peter Wiborn
Får jag kommentera alla dina inlägg, eller blir det lite patetiskt..?
Saknar dig min älskade dotter. Och härligt att få,dela dina upplevelser även när vi inte bor under samma tak. :-) Puss!
Svar:
Krigarprinsessan
Trackback
