Vår!
Sakta leder jag cykeln genom den svala vårkvällen. Aiakos knatar stillsamt bredvid. Jag lyssnar till mina andetag, känner in varje steg, insuper energin i luften. Våren är verkligen alldeles speciell. Full av löften liksom...
Jag hittar harmonin i mig själv som jag så ofta tappar bort bland alla stressmoment.
Tänker och tror verkligen på att allt kommer bli precis så som jag vill bara jag tänker rätt. Och just nu, när solen slumrar bakom det trygga mörkrets slöja, så fixar jag att formulera positiva tankar.
För förväntan som ligger tät i de sprickfärdiga bladknopparna, trädkronorna som ännu står aningen karga, men redo att andas ut i mjuk grönska, ger mig nytt liv. Kraft att våga drömma och plocka fram det där naiva som ligger latent i mig.
Som jag gång på gång får kväva i misstänksamhet för att inte utplåna mig själv, men som jag egentligen vill låta spira...
Finns det egentligen ord som kan beskriva det som ligger i luften just nu?
Jag försöker, men jag tror ni vet vad jag menar ändå...
Insup varje minut, här och nu. För vi har längtat så galet mycket efter det här hela vintern! Snart tar vi det för givet, så blir vi lika chockade som alltid när det sen tar slut. Så lev NU!
