Igår kom jag, mamma och mormor till vår sommarstuga i Hälsingland. Vi kallar den för "Infallet", för när min morfar byggde den var det ett rent infall. De såg marken, gillade den och bara: "Nu kör vi!" Så byggdes huset av gamla timmerstockar från en tågbana, och inreddes omsorgsfullt med väggbonader, trasmattor och ett stort smultronstrå målat på köksväggen.

Vet inte vart jag ska börja egentligen...
Det här är min frizon.
Det är klyschigt att säga, men här är jag bortom stress på allvar.

Varenda inandning är att fylla lungorna med ren Hälsingeluft i vilken mina förfäder vistats under generationer. Nedanför huvudstugan ligger en liten äng där solens strålar ömt smeker min kropp närhelst jag lägger mig där.
Det finns inte ett ting här som min morfar inte vidrört. Hans ande och kärlek finns ständigt närvarande, inte minst i de klungor av smultronplantor som dök upp här när han gick bort.

På morgnarna springer jag i skogarna med Aiakos lös vid min sida. Han samlar skogsdoft i pälsen och njuter i fulla drag av friheten.
När vi kommer hem äter jag enorma frukostar, långsamt och njutningsfullt.

Jag känner alltid en stark närvaro i naturen här. Kanske för att telefon, dator och annan teknik blir onödig. Kanske för att jag släpper alla skönhetsideal och måsten. Hasar runt osminkad i för stora gummistövlar och hugger ved. Det kan också vara för alla år min pappa var med här och lärde mig skogen och ängarna. Liksom lirkade in mig i en väv med kunskap om varenda liten skalbagge, ugglespillning och getväppling...

Eller så är det regnvattnet jag tvättar mig i på morgnarna. Som liksom döper mig in i Moder Jord.
Hon omfamnar mig, blåser ljumma vindar i mitt hår och låter mig förstå att jag alltid är välkommen i hennes mjuka, grönskande knä.

På nätterna är det kolsvart och tyst. Jag drömmer alltid mycket och vaknar full av energi och livslust. Alltid!

Varje gång jag är här tänker jag gång på gång hur galen jag är som bor där jag gör. Hur faen kan man välja bort detta till förmån för storstadsstress och dyra bolån?

Jag bidar min tid. Förr eller senare flyr jag nog Stockholm.
Tills dess njuter jag av nuet och andas.
Älskade Infall!

Ikväll blev tankarna alldeles för kompakta i mitt huvud.
Jag försöker som ni säkert märkt att alltid ha en positiv sinnesstämning! Tankens kraft är inte att underskatta, jag tror på att vi skapar vår egen verklighet.
Om man tror på att bra grejer händer så gör de också det.

Men ibland är det svårt att inte börja formulera negationer. Därför försöker jag hitta olika sätt att tackla dessa, att inte fly, men hantera utan att fastna alltför länge i destruktivitet.

Ikväll blev min kris-rit en joggingrunda.
Och det kunde inte varit bättre för mig!

Att andas djupt och låta kroppen ägna dig åt metodiska rörelser i takt med att solen gick ner vid Flatensjöns strandkant. Se den bedövande vackra naturen i sin försommarglans. De smeksamma krusningarna på det annars så spegelblanka vattnet, i vilket lövträdens ljusgröna och livstörstande kronor kastade sina spegelbilder...
Som ett jäkla balsam för min lite sargade själ.

Jag blev stolt över mig själv också som orkade hela milen trots att jag sprungit så lite i år.

Lite mer förnuftig och klar i sinnet går jag och lägger mig. Och visualiserar en riktigt bra morgondag! ;)

Tack, Flaten! Tack, starka kropp som tar mig hela vägen runt. Och tack Aiakos, min trogna följeslagare och högt älskade plågoande på dessa löprundor.

Nu och då, och i synnerhet när jag ska köra morgonspinningen/öppna på jobbet, drabbas jag av en brutal insomnia.
Sjukt jobbigt, för min sömn är grymt viktig för mig och dessa nätter ligger jag liksom och stressar upp mig mer och mer för varje minut som går, och det blir ju inte lättare att somna för det.

Just nu är det mycket som händer omkring mig.
Jag håller på att starta upp mitt eget företag Träning & Trycksvärta, och försöka formulera målsättningar kring det.
Jag har börjat hålla (än så länge gratis!) egna ruffie-klasser, och med start nästa vecka börjar jag även köra i Flex regi. Jag är verkligen lyckligt lottad som får betalt för att göra det jag älskar!
PTandet är i full gång och mina kunder gör stora framsteg. Det är fantastiskt att få följa och glädjas med dem, och jag får så mycket kärlek!

Sommaren är dessutom äntligen äntligen här och jag har en massa sköna planer för första gången sen jag skaffade Aia.
Har inte kunnat göra så mycket tidigare år på grund av att jag haft svårt med hundvakt. Men med positiva tankar och enträgen träning har jag lyckats få någorlunda ordning på mitt vilddjur, och det har samlats en liten skara kärleksfulla själar kring honom som vill hjälpa. Det betyder så otroligt mycket!

Jag kommer att inleda lite skönt med midsommar i min pappas stuga på Öland. Därefter åker jag med mamma och mormor till Infallet, min sommaridyll och tillflyktsort i Hälsingland. Både jag och Aia ska springa lösa i skogen, svälja mygg och andas ren luft.

Massa jobb veckan efter det, sen Barcelona med Elina, Emelie, Crippa, Marika och Laurence. Det kommer bli så jävla fett!

Med start i augusti går jag klart min PT-utbildning, samt Kostrådgivare och Hälsoinformatör. I slutet av oktober kan jag därmed titulera mig som Certifierad Kost- och träningskonsult, vilket jag hoppas ger mig en hel massa kött på benen och nya utvecklingsmöjligheter.

Världen ligger framför mina fötter, och jag är redo att möta de utmaningar som erbjuds mig. Känner mig starkare än någonsin, och det är NU jag sätter grunderna för min karriär, och bygger ett fett bra nätverk av eldsjälar omkring mig.

...Om jag bara kunde sova. Haha!

1/2 färsk ananas
1 dl frysta hallon
1/2 tsk vaniljpulver
1 1/2 msk kvarg

Dela ananasen i stora tärningar och lägg i frysen någon timme. Mixa sen ihop den med de övriga ingredienserna. (Funkar såklart med annan frukt också!) Mmm!!

Fick dessa av min fina fina kompis och granne Sanna.
Kan.inte.sluta.äta!!! Älskar Holistics produkter, och dessa är out of this world! Förvisso socker i, men ändå bättre än annat godis...

Öppnade gymmet i morse, ganska trött som alltid när jag ska upp så tidigt. (vi öppnar 06.15 så jag måste upp vid 05 för att hinna ut med Aia innan.) Hasade runt och satte på datorerna i repan innan jag skulle ner och köra spinningen, då en av deltagarna kom in. När han såg mig utbrast han leende: "Jaha, då blir det tuffa spinningpasset idag då!"

Då vaknade jag självklart till! Man måste ju leva upp till sitt rykte. ;)


Jag körde fullständigt slut på både dem och mig själv under 45 minuter! Det var alldeles fantastiskt bra stämning i salen, alla gjorde sitt yttersta och morgonsolen fyllde oss med kärlek.

Det finns nog inget bättre sätt att starta dagen på än med träning!
Efter passet gjorde jag kroppsmätning för att se hur stor skillnad tanitavågen visar om man väger sig efter träningspass.
Ganska markant skillnad, men jag måste ha tappat en del fett under denna första "riktiga" dietvecka! Kul att se. :)

Nu har jag fastat i 43 dagar.
Fem veckor till midsommar.
19 dagar till 1 juni.

Har inte gjort några mätningar förra veckan, utan velat gå mer på känsla. Men ska kolla när jag kommer in till gymmet idag. Tror inte det är någon jätteskillnad dock. Har stagnerat lite grann, hållit fastetiderna bra men fortfarande inte tänkt så jättemycket på vad jag ätit, bortsett från att jag faktiskt börjat skära ner på socker och kolisar. (Även igår då jag åt hos mamma!!)
Idag drar jag igång lite mer seriöst.
Bättre struktur på måltiderna rent tidsmässigt. Ännu mindre kolisar. INGET socker. (oh God!)

Alla i hela gymvärlden börjar ju med morgonpromenader när sommaren närmar sig. Som en sekt nästan. Man ska powerwalka, inte jogga för då tappar man muskelmassa. Man ska gå på fastande mage för att bränna mer fett än kolhydrater...
Enligt min erfarenhet och utbildning är det enklare än så.
Gör du av med mer energi än du stoppar i dig går du ner i vikt. Äter du tillräckligt med protein (0,8 g per kg kroppsvikt och dag för en vanlig motionär enligt Livsmedelsverket, något mer om du tränar mycket) så tappar du inte muskelmassa.

Jag tar ju ofta promenader hur som helst, med tanke på Aiakos. De vill jag dock göra till vår quality time. Ingen stress eller hets, snarare tid för att andas.
Cardio får jag i mina spinningpass. Jag ser alltid till att ha druckit aminosyror innan om jag inte hunnit äta nåt. De få gånger jag har tränat på helt fastande mage har jag knappt orkat hela passet och fått galna blodtrycksfall.

Denna vecka har jag två extra spinningpass, och på fredag premiär-instruerar jag i ruffie på Flex. Blir väldigt mycket träning och jobb i veckan, så det känns skönt att jag har vilat mycket under förra. (Bara tre träningsdagar.)

Startar i kväll med spinn25, cx och sen snabbt till Vasaparken för att ruffa!

Ha en skön dag! Glöm inte att lyssna på kroppen och andas ibland.

Sakta leder jag cykeln genom den svala vårkvällen. Aiakos knatar stillsamt bredvid. Jag lyssnar till mina andetag, känner in varje steg, insuper energin i luften. Våren är verkligen alldeles speciell. Full av löften liksom...

Jag hittar harmonin i mig själv som jag så ofta tappar bort bland alla stressmoment.

Tänker och tror verkligen på att allt kommer bli precis så som jag vill bara jag tänker rätt. Och just nu, när solen slumrar bakom det trygga mörkrets slöja, så fixar jag att formulera positiva tankar.

För förväntan som ligger tät i de sprickfärdiga bladknopparna, trädkronorna som ännu står aningen karga, men redo att andas ut i mjuk grönska, ger mig nytt liv. Kraft att våga drömma och plocka fram det där naiva som ligger latent i mig.
Som jag gång på gång får kväva i misstänksamhet för att inte utplåna mig själv, men som jag egentligen vill låta spira...

Finns det egentligen ord som kan beskriva det som ligger i luften just nu?
Jag försöker, men jag tror ni vet vad jag menar ändå...
Insup varje minut, här och nu. För vi har längtat så galet mycket efter det här hela vintern! Snart tar vi det för givet, så blir vi lika chockade som alltid när det sen tar slut. Så lev NU!

Jag fick hoppa in med kort varsel och jobba i repan under helgen.
Då Aiakos är nyopererad och inte låter tassen vara när han är ensam, var mitt ultimatum att jag skulle få ta med honom.

Han var så duktig, låg som ett litet ljus under skrivbordet. När jag stängde ner gymmet knatade han lydigt bredvid och höll sällskap när jag plockade vikter.
Det är så mycket roligare att jobba när han är med! Som att ha en liten kärleks-skatt gömd vi fötterna.
Han passar rätt bra i gym-miljön också, biff som han är.

Vi har ju en alldeles underbar sjukgymnast, Carin, i våra lokaler. Hon behandlar bland annat med medicinsk laser, som lindrar smärta och påskyndar läkning av skador. Den får jag låna till Aiakos ibland, eftersom han är väldigt stel i ena bakbenet. Så jag passade på att behandla med den också. (Man kan inte göra fel eller överdosera den, så jag vågar behandla själv.)

Om någon av er läsare har någon skada som ni behöver behandla kan jag verkligen rekommendera Carin!
Hon är utbildad i England och har en bredare kompetens än många svenskutbildade sjukgymnaster, men håller ändå humana priser! Hon behandlar med akupunktur, massage, triggerpunktsbehandling och mycket mer. Men framförallt är hon en fantastiskt varm och omtänksam människa som ligger mig väldigt nära hjärtat!

Hennes webbside-adress: http://www.carinssjukgymnastik.se